200 000 barn levde i relativ barnfattigdom 2019, vilket betyder nästan 10 procent av alla barn. Fyra av fem finns i familjer med utländsk bakgrund, vilket gör att skillnaden mellan klass och etnicitet suddas ut. Gör det också att åtgärder prioriteras ner? Det skulle inte kosta så mycket att åtgärda den relativa barnfattigdomen i Sverige genom omfördelning, snarare handlar det om grundläggande värderingar i samhället. Det uttryckte Tapio Salonen, professor i socialt arbete vid Malmö universitet, när han deltog i ett samtal på kulturhuset Blå Stället i Angered. Läs hela texten på socialpolitik.com →
För 10 år sedan tvingades Immigrant-institutet att sälja Invandrarnas Hus i Borås på grund av uteblivna statliga och kommunala stöd. 20 år tidigare, 1992, hade man lyckats köpa fastigheten på Katrinedalsgatan 43 till ett pris av 10 miljoner. Priset, fördelat på kvadratmeter, var ett av de förmånligaste. Driftskostnaderna var låga. Men, det räckte inte. Utan inkomster gick det inte att behålla fastigheten. Många föreningar ville gärna ordna aktiviteter i huset, men de var inte villiga att betala för kostnaderna. I vissa fall föredrog de att hyra från kommunen till en dyrare avgift. I Invandrarnas Hus skulle det vara gratis, resonerade de. Det var “deras hus”, tyckte de, men de var inte beredda att säkra den fortsatta driften.
Det fanns ett intresse från fackföreningarna att köpa fastigheten när den erbjöds till salu, men efter lång tids väntan fick man söka en annan köpare. Nu köper fackföreningen fastigheten till dubbla det priset de skulle ha betalat 2012. Så kan de gå.
Jag skrev tidigare om Mucfs, Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, brister i anslutning till bidrag till etniska organisationer. Jag har hittills inte fått något tillfredsställande svar och förmodligen kommer alldrig att få det. Dessvärre gäller en del av mina synpunkter också andra bidrag.
Mucf beviljade 2016 ett bidrag på 876.701 kronor till två projekt, Exploring advantages of migration och Do it yourself, som hade sökts inom programmet Erasmus+ för genomförande 2017.
I ansökan för Exploring advantages of migration kan man läsa:
Application form:
Sida 33
“It has to be mentioned that host organization has a quite big experience of organizing Erasmus+ projects. That’s why they have already well experienced project team, who will support all the organizational arrangements.”
(Min anmärkning: detta projekt och projektet Do it yourself, som genomfördes med en månads mellanrum, var de första som den ansökande organisationen deltog i inom Erasmus+. Påståendet från organisatörerna var falskt. Mucf hade kunnat undersöka det utan problem. Organisatörerna kanske tänkte på ett projekt 2015 inom Europeiska socialfonden, som ägde rum i Rumänien och där man lyckades med konststycket att bilda en filial till organisationen i Rumänien som skulle handha ekonomin, utan att Sverige behövde veta någonting. Enligt icke bekräftad uppgift, men inte heller dementerad, fick ordföranden i organisationen i Sverige en ersättning på 150000 kr via Rumänien, vilket gör att kontrollen av uppgiften försvåras, då den inte finns i den svenska organisationens bokföring. Filialen och hemsidan försvann naturligtvis efter projektets genomförande.)
Accomodation and food:
“The hotell where the first CMS (contact making seminar) will be implemented in Wuhan, is already well experienced by HO team, as they usually organize different kind of projects there and are sure that the quality of the service, food and accomodation will satisfy the needs of participants and project activities.
(Min anmärkning: I Mullsjö kommuns hemsida om övernattningar presenteras Marston Hill (https://www.mullsjo.se/upptack-mullsjo/sov-gott/marston-hill), där möten ägde rum: ”Här erbjuds enkla rum och stugor”. Mullsjö är nämligen den ort som i ansökan kallas för Wuhan. Ägaren till dessa ”enkla rum och stugor” är samma person som ansökte om pengar för projektet, såsom ordförande i en ideell förening, men inte som ordfñrande i den ekonomiska förening som handhar stugorna. Att han själv kunde intyga om förträffligheten i hans eget “hotell” är mycket ovanligt i svenskt sammanhang.)
S. 36:
“First phase training, concentrating on the partnership building activities and networking of the partner organizations will be implemented in Wuhan, Sweden between 10-16 September 2016…”
S. 38:
Tabell med antal deltagare i Sverige. I kolumnen Country of destination anges Sweden. I kolumnen Venue (city) anges Wuhan, inte en gång, utan åtta gånger. Se kopia på pdf-filen:
På tre olika sidor i ansökan, 33, 36 och 38, anges Wuhan som mötesplats i Sverige.
(Min anmärkning: man kan delvis förstå att Mucfs tjänstemän godkände termen ”hotell” som verklig, men att inte ta reda på var Wuhan låg på Sveriges karta?)
På sidan 32 i denna ansökan står:
” – Accommodation & food Hosting organization is responsible to select several hotels which have previously hosted their activities and present their services and price lists to the applicant and other promoters before the application writing process; as a result of voting and discussion the concrete venue of the project have been selected; it has to be mentioned that the hotel is wellexperienced by HO team, the host team usually organizes different kind of projects there and know that the quality of the service, food and accommodation will satisfy the needs of participants and project activities”.
(Min anmärkning: det måste upprepas att det är organisationens ordförande som själv intygar om sitt privata “hotell”, utan att ange i ansökan eller till deltagande organisationer att det var hans privata företag det handlade om.)
Så här ser konferenssalen i ”hotellet” i Wuhan ut. Bilden är från projektet Do it jourself, där aktiviteterna denna gång, enligt ansökan, placerades i alla fall i Mullsjö och inte Wuhan, men fortfarande under termen ”hotell” och utan att precisera hotellets namn i ansökan . Arrangörerna skriver att de har god erfarenhet av lokalerna (deras egna privata lokaler). Av bilden kan man konstatera att konferenssalen liknar mest en scoutlokal, inget fel på dem, felet ligger i att sälja den som om den vore en konferenssal i ett hotell och ta bra betalt för sin egendom.
För dessa två projekt beviljade Mucf 876.701 kronor. Av dessa gick 253.514 kr till ”hotell”-kostnaderna för Marston Hill ekonomisk förening, som ägs av den ansvarige för projekten, samtidigt ordförande i den förening som sökte bidragen. I organisationens egen ekonomisk redovisning fñr 2017 finns bara två poster: resekostnader och diverse övriga kostnader. Kassören och revisorn lämnade sina uppdrag och även föreningen. Beklagligtvis meddelade de inte medlemmarna anledningen. Bristande civilkurage. I verksamhetsberättelsen för organisationen finns de båda projekten namngivna men ingenting om deltagande organisationer, eller när och var projekten genomfördes. Detta kan man läsa:
“Projekt:
Under 2017 har … genomfört två Erasmus+ projekt.
”Exploring Advantages of Migration”. Projektet leddes av … och omfattade 8 länder; förutom Sverige, Georgien, Azerbadjan, Ukraina, Polen, Armenien, Spanien och Italien. Projektet hade som syfte att lära ungdomsledare att bättre förstå migrationsprocesser.
” Do it yourself” . Även detta projekt leddes av … och omfattade 8 länder; Sverige, Georgien, Azerbadjan, Ukraina, Tjeckien, Armenien, Spanien och Italien. Projektets syfte var att ge ungdomsledare en orientering om vad socialt entreprenörskap innebär.
Båda projekten startade med en veckas samling för ledare med planering följt av av en andra veckas läger för unga som är verksamma inom ideella föreningar.”
Det var allt. Inte ett ord om var och när projekten genomfördes. Inte ett ord om deltagande organisationer, endast en intetsägande benämning av länder. Inga resultat av mötena, förutom att organisationens ordförande kunde rädda sin privata egendom i Mullsjö, åtminstone en liten tid mer.
Termen Wuhan var inte känd för allmänheten 2016. Nu vet vi att det är staden i Kina där pandemiutbrottet startade. Men att se namnet Wuhan flera gånger i en ansökan till Mucf och att tjänstemännen inte reagerade, det är en fråga som Mucf borde förklara.
EU: inrikesministrar godkände torsdag den 3 februari aktivera
Rådets direktiv 2001/55/EG av den 20 juli 2001 om miniminormer för att ge tillfälligt skydd vid massiv tillströmning av fördrivna personer och om åtgärder för att främja en balans mellan medlemsstaternas insatser för att ta emot dessa personer och bära följderna av detta. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/HTML/?uri=CELEX:32001L0055&from=ES
This Statement is attributed to the UN High Commissioner for Refugees Filippo Grandi
In just seven days, one million people have fled Ukraine, uprooted by this senseless war.
I have worked in refugee emergencies for almost 40 years, and rarely have I seen an exodus as rapid as this one.
Hour by hour, minute by minute, more people are fleeing the terrifying reality of violence. Countless have been displaced inside the country.
And unless there is an immediate end to the conflict, millions more are likely to be forced to flee Ukraine.
Inside Ukraine, our staff – and other humanitarians – are working where and when they can in frightening conditions. Our staff stay, even at great risk, because we know the needs in the country are huge.
Despite the extraordinary pace and challenges, the response from governments and local communities in receiving this one million refugees has been remarkable. UNHCR staff have already moved in throughout the region and are scaling up our protection and assistance programmes for refugees, in support of host governments.
International solidarity has been heartwarming. But nothing – nothing – can replace the need for the guns to be silenced; for dialogue and diplomacy to succeed. Peace is the only way to halt this tragedy.
At the backdrop of globalisation, international mobility and continuously diverse and multicultural societies, the Norwegian curriculum for the second foreign language (L3) recognises multilingualism and intercultural competence as core elements of language learning. Multilingualism and intercultural competence are however complex and contested concepts. This contention influences how they are implemented in Norwegian secondary schools – begging for this complexity to be demystified.
If you are interested in these issues, you don’t want to miss our next online IMER seminar! You are still welcome to register your attendance here
About the Seminar
In this seminar, Irina Tiurikova will present the findings of her PhD study which falls under the Ungspråk project. Her study, which focuses on teachers’ views on the intersection of multilingualism and intercultural competence, finds the implementation of these concepts as highly dependent on the teachers who play the main role in implementing them. Tiurikova’s presentation will address the following key questions: (1) How do foreign language teachers in Norwegian secondary schools conceptualise multilingualism and intercultural competence in relation to foreign language teaching? (2) To what extent and how do these teachers see these two core elements as complex but at the same time interrelated? The study is based on qualitative semi-structured interviews conducted with six teachers of foreign languages from different secondary schools in Western Norway.
Irina Tiurikova is a PhD candidate at the Department of Foreign Languages at The University of Bergen and a member of the Research group Multilingualism on my mind. She is also the IMER Junior scholar network coordinator. She has published several articles on multilingualism and multilingual identity and her publications can be found here.
Svenska språkets ställning måste diskuteras i valrörelsen 2022!
Sveriges riksdag antog enhälligt en språklag 2009, varefter även Island och Norge i Norden har antagit språklagar. Men har denna språklag förmått dämma upp för engelskans fortsatta expansion på svenskans bekostnad? Språkförsvarets svar är nej.
Svenska språket, liksom danska, färöiska, isländska och norska, utgör en fortsättning på – och utveckling av – urnordiskan, har förmodligen talats i minst 2000 år i Sverige. Under denna tid har det påverkats av andra språk, bland annat latin, grekiska, tyska, franska och nu engelska. Dess fortbestånd har dock i grund och botten varit ohotat. Den språkliga mångfalden i världen och varje språk har ett värde i sig. Språket skänker identitet åt individen och utgör en brygga bakåt i tiden till familjen, släkten, traditionen och historien. Ett gemensamt språk är också en förutsättning och ett redskap för att fatta gemensamma och demokratiska beslut. Svenska språket är ett sätt att se på livet och verkligheten, en omistlig del av Sveriges historia och svenskars identitet.
I dag hotas emellertid svenskans överlevnad genom engelskans expansion inom allt fler domäner, inte minst inom skola, högre utbildning och forskning och i det offentliga rummet, det vill säga radio/tv, reklam, namngivning och sociala medier. Detta beror på utvecklingen av satellit-tv, datoriseringen och utvecklingen av internet, den engelskspråkiga massmedieindustrins globala dominans och slutligen engelskans nuvarande ställning som världens lingua franca.
Språkförsvaret vill fästa riksdagspartiernas uppmärksamhet på vissa nyckelfrågor i detta sammanhang.
· Det är helt felaktigt att tillåta förekomsten av skattefinansierade engelskspråkiga friskolor med Internationella Engelska Skolan i spetsen. Dessa språkbytesskolor undergräver i praktiken svenska språkets ställning; dessa skolor har nämligen rätt att bedriva undervisning på engelska upp till 50 procent av lektionstiden i grundskolan och upp till 90 procent i gymnasiet. Det är absurt att ge engelskan denna särställning; i praktiken innebär det ett brott mot språklagen, som stadgar att svenska är Sveriges huvudspråk. Sverige har absolut inte haft några problem med engelskkunskaperna före kommunaliseringen och friskolereformen. Spetsfördelar i språk på individ-, företags- och nationell nivå kan bara uppnås genom flerspråkig kompetens, inte genom enbart tvåspråkig kompetens. Sverige har inte lyckats exportera sin undervisningsmodell till andra jämförbara länder, inte ens till Norden. Andra jämförbara länder har haft självbevarelsedrift nog att inse att det faktum att låta ett främmande språk tränga ut det egna huvudspråket från skolväsendet är detsamma som ett långsamt språkligt självmord.
· Vissa partier har under flera års tid ägnat mycken energi åt att plädera för språkkrav för invandrare i samband med medborgarskap. Språkförsvaret är inte emot språkkrav, om de samtidigt ses som både en rättighet och som en skyldighet och inte används i rent exkluderingssyfte. Det intressanta är emellertid att samma partier inte har lyft ett finger emot engelskans expansion i Sverige, speciellt de engelskspråkiga friskolorna. Tvärtom har de ofta på kommunal nivå varit behjälpliga med att kratta manegen för etablering av engelskspråkiga friskolor. De enda invandrare som i stor utsträckning kan klara sig i Sverige utan att lära sig fullgod svenska är engelsktalande. Övriga invandrargrupper måste lära sig svenska för att överhuvudtaget få ett jobb och avancera, vilket det stora flertalet också inser.
· Det är viktigt attförsvara den mellannordiska språkförståelsen, eftersom svenska, danska och norska förstås av drygt 20 miljoner människor och fungerar som motvikt till engelskan. Två nödvändiga åtgärder sticker ut. Grannspråksundervisningen i Sverige måste stärkas, särskilt i danska och norska, bl.a. genom att kursplanerna i svenska uttryckligen slår fast att undervisning i danska och norska är obligatorisk fr.o.m. grundskolans högstadium. Dessutom måste det säkerställas att alla nordbor kan se tv-program från de övriga nordiska grannländerna, eventuellt genom att den statliga tv-licensen i respektive nordiskt land gäller för alla länder. Den mellannordiska språkförståelsen har på senare år försämrats, och detta måste Sverige aktivt motverka.
· Sist och slutligen: Språklagens tillkomst var viktig, men den har uppenbarligen varit otillräcklig, eftersom engelskans expansion fortsätter i en oroväckande hög takt. Språkförsvaret påpekade redan tidigt vissa brister i språklagen. Den är enbart en skyldighetslag för myndigheterna i stället för en kombinerad rättighets- och skyldighetslag med fokus på den enskilde medborgarens rättigheter. Den har en begränsad räckvidd; den är tvingande enbart vad gäller det allmännas kärnområde, det vill säga i fråga om protokoll, beslut, föreskrifter och andra dokument av liknande karaktär. Lagen omfattar överhuvudtaget inte den privata sektorn och innehåller överhuvudtaget inga sanktioner vid brott mot språklagen. Språklagen är för övrigt förbluffande okänd bland allmänheten.
Språkförsvaret kräver att regering och riksdag skyndsamt tillsätter en bred kommitté, som utreder svenska språkets ställning, språklagens hittillsvarande konsekvenser och hur språklagen ska kunna förstärkas.
39e Festival des Migrations, des Cultures et de la Citoyenneté : Rencontre des arts, des êtres, des rêves pour l’affiche gagnante
De nombreux projets d’artistes internationaux sont parvenus au CLAE suite au concours organisé pour la création de l’affiche du 39e Festival des Migrations, des Cultures et de la Citoyenneté. C’est la création de l’artiste Sandra Bonafous qui a été retenue. « “Cette part du nous” est une création digitale qui utilise la technique du papier découpé. Le concept global s’inscrit dans une approche de couches multiples, que ce soit pour exprimer la rencontre des arts, des êtres ou des rêves. Comme ces visages qui, dans un mouvement suggéré, révèlent plusieurs couches sensibles, mais également les histoires suggérées par ces livres qui emportent tels des petits navires, nos mondes, cette part du “nous” que chacun porte en soi… » confie l’artiste, formée à l’école de Condé. La 39e édition du Festival, dans une formule totalement repensée, se déroulera dans différents lieux, à différents moments, en réel et en virtuel durant les mois de mars, avril et mai 2022, avec un grand week-end de clôture les 7 et 8 mai. Le nouveau concept et le programme du Festival des Migrations, des Cultures et de la Citoyenneté seront dévoilés le 1er mars.
2022 will be another challenging year for EU migration policy. Below is a non-exhaustive list of trends and developments that will be high on the agenda of decision-makers and analysts alike.
1. The rise in irregular migration to the EU. Almost 200,000 illegal crossings were recorded at the external borders of the EU in 2021. This corresponds to an increase of 57% in comparison to 2020 and 38% in comparison to 2019, the year before the COVID-19 pandemic struck. Driven by growing instability in major countries of origin and aggravated by the economic fallout of the COVID-19 pandemic, this trend is likely to continue in 2022. 2. Shifting pressures on the main migration routes. In reaction to increasing migration pressures, Greece closed its external borders and temporarily suspended the admission of asylum applications in early 2020. In 2021, it introduced additional measures such as closed and controlled reception structures, wider use of administrative detention or the extension of physical border control facilities and surveillance. Apparently, the strict Greek asylum policy prompted irregular migrants and asylum seekers to switch to alternate routes. This trend is likely to continue in 2022, exacerbating the pressure on reception and migration management capacities in the Western Balkans and along the Central Mediterranean Route. 3. The migration effects of the Taliban takeover. The Taliban takeover of Afghanistan and the rapidly growing humanitarian crisis in the country are likely to lead to additional displacement and outbound flows of refugees and migrants. According to initial assessments, another 500,000 Afghan refugees are expected to flee the country. The countries in the region have closed their borders, limited access to passport and visa holders, and cut support for newly arriving Afghans. These measures are likely to control the size of movements. In the medium to long term, it will be difficult to fully control the vast borders in the region and the activities of the well-established smuggling networks. The increasing numbers of asylum applications lodged by Afghan nationals in the second half of 2021 suggest that the EU will see arrivals increase in 2022 as well. 4. Growing tensions in Libya. The continued presence of foreign armed forces and tensions over the presidential elections endanger the fragile state of stability in the country. Ongoing disputes about fundamental rules governing elections and uncertainty about when they will be held will also impact migration from and through Libya and Libyan partners’ capacity to cooperate with the EU and the international community on solving migration issues. Coupled with growing instability in sub-Saharan Africa and the political and economic challenges faced by neighbouring Tunisia, these developments in Libya make it very likely that the scale of irregular migration along the Central Mediterranean Route will remain high or even increase in 2022. 5. The flaring up of the Syrian conflict. Violence has continued throughout 2021 and hostilities have re-intensified for the first time since the ceasefire agreement of March 2020. The humanitarian situation has significantly worsened. Along with the economic downturn in Turkey, which is the major host of Syrian refugees globally, 2022 is likely to see increased primary and secondary movements of Syrians towards the EU. Already last year, the number of asylum applications lodged by Syrian nationals in an EU Member State was 71% higher than in 2020 and 46% higher than in 2019. 6. The reorientation of migration flows from Latin America. In recent years, asylum seekers from Latin American countries, especially Colombia and Venezuela, ranked high in European Union apprehension statistics. In 2020, their number declined. At the time, this change was thought to be the result of the extensive restrictions on air travel from third countries to the EU during the first phase of the pandemic. The gradual lifting of restrictions in 2021, however, did not lead to a resurgence of Latin American asylum migration to the EU. The drop in applications is believed to be the result of fewer flight connections to Europe and increased movement towards the United States. Envisaged policy changes announced by the new US administration appear to have sparked hopes for a more liberal stance towards migrants and refugees and prompted a reorientation of related flows from European destinations to the US. 7. The continued impact of the COVID-19 pandemic on migration. The pandemic has increased economic pressures on large parts of the overall population in low-income countries but also on the migrant and refugee populations residing within their territories. The resilience of migrant remittances might cushion some of these pressures but surely not all of them. Uneven economic recovery is likely to fuel irregular migration also in 2022. This assumption is supported by developments observed in 2021, such as the increase of irregular flows from North African countries, secondary movements of Syrian and Afghan nationals from Turkey and Iran, or the sharp increase of irregular arrivals from Latin America at the southern border of the United States. Bangladesh observed a slowing of remittances via official channels in the second half of 2021, as migration ramped up again and informal funds transfer systems gained in importance again. 8. The EU response to the instrumentalisation of irregular migrants. The instrumentalisation of migration is not a new phenomenon. Countries in the neighbourhood have pressured the EU before to make political or financial concessions in return for cooperation on migration control. The deliberate creation of a migration crisis at the EU’s external borders, however, instigated and controlled by Belarussian authorities, added a dimension different from previous instances. The EU’s swift, unified and robust response in cooperation with non-European partners halted this scheme. But the situation will remain volatile in 2022 and thousands of migrants are left in a state of limbo, and an immediate threat to their lives and well-being. 9. The presidential elections in France and the French Presidency of the EU. 2022 is a big election year in Europe, all of them important for European migration policymaking. The greatest attention will be paid to the presidential elections in France. Euroscepticism is widespread among the French electorate and the majority of candidates and is linked to a tougher stance on immigration and the wish to repatriate power from the EU to the Member States. The elections will also influence the implementation of the French Presidency programme as it pertains to migration. The programme focuses on reforming the Schengen Area and continuing the work on asylum and migration. It emphasises the need to better address the instrumentalisation of migration and to prevent irregular migratory flows within the Schengen Area. 10. New accents in Germany’s migration policy. The new government’s coalition agreement contains an extensive chapter on migration. It calls for a restart of Germany’s migration and integration policy to reflect the stance of a modern immigration country. Amongst other things, the coalition agreement calls for a strengthening reinforcement of functioning partnership agreements with non-EU countries following a holistic approach and including economic cooperation, visa facilitation, skills transfers, job platforms and cooperation on the reintegration of rejected asylum seekers. Moreover, the coalition agreement is committed to reforming the European asylum system and ensuring a fair sharing of responsibility and solidarity. Thus, Germany seeks to forge a coalition of member states that are receptive to admission. 11. Renewed attempts to address secondary movements. The issue of secondary movements of asylum seekers among member states has been high on the European agenda for years. In Germany, one priority identified in the coalition agreement of the new government is to prevent the misuse of visa-free travel for secondary movements within the EU. The French Presidency aims at a reform of the Schengen acquis that helps to prevent irregular migratory flows within the Schengen Area. Internal border controls were a much-debated issue in the EU before, with the European Commission and several member states insisting that such controls must remain the exception. It can be assumed that this debate will continue throughout 2022. 12. Labour shortages and the discussion on legal migration channels. The European Union has entered a period of demographic ageing. By 2050, the share of the EU population of working age will shrink by 37 million. Already now, many vacancies cannot be filled with domestic applicants and the COVID-19 pandemic has made it all the clearer how much the European economies depend on essential workers. Last year, an apparent shortage of lorry drivers in the UK and other European countries made the headlines, spurring fears of interrupted supply chains and missing deliveries of food, fuel and other essential goods. Current labour shortages might be less severe than portrayed in the media and much can be done through upskilling, higher wages and better working conditions. But European labour markets will remain tight in 2022 and beyond, intensifying the debate on ways to fill immediate shortages and to cope with long-term labour market demands. This might give renewed impetus to the further development of instruments such as the EU’s Talent Partnerships and to overall cooperation with non-EU countries on labour migration issues.
Fredagen den 28 januari klockan 9 håller riksdagen en särskild debatt om hedersrelaterat våld och förtryck. Debatten har begärts av Liberalerna. Från regeringen deltar justitie- och inrikesminister Morgan Johansson (S). Debatten går att se direkt och i efterhand via riksdagens webb-tv.
Tid: Fredagen den 28 januari klockan 9 Plats: Kammaren, Allmänhetens entré, Riksgatan 3, Stockholm
Riksdagen följer Folkhälsomyndighetens rekommendationer för minskad smittspridning av covid-19. En maxgräns på 50 personer gäller för riksdagens åhörarläktare. Besökare placeras på ett sådant sätt att avstånd kan hållas. Vaccinationsbevis krävs inte.
Den särskilda debatten är öppen för allmänhet och media och går att se direkt eller i efterhand via riksdagens webb-tv.
Om särskild debatt Ett parti kan begära att riksdagen i en särskild debatt ska debattera en viss fråga som inte har samband med något ärende. Efter samråd med partiernas gruppledare beslutar talmannen om och när den särskilda debatten ska ske. En företrädare för varje parti har rätt att delta i debatten. Den minister i regeringen som ansvarar för frågan deltar i debatten.
