A l’occasion de la Journée mondiale des réfugiés, France terre d’asile souhaiterait vous convier à la conférence : « Intégration des réfugiés : une politique à la mesure des enjeux ? Bilan et perspectives de 6 ans de politique publique d’intégration »Le jeudi 23 juin 2022 De 9h30 à 13hÀ la Maison des réfugiés, 50 Boulevard Jourdan 75014 Paris Les politiques d’intégration mises en œuvre ces dernières années ont porté une attention croissante aux parcours d’intégration des réfugiés ainsi qu’à leurs besoins spécifiques. Le déploiement de la Stratégie nationale d’accueil et d’intégration des réfugiés a ainsi permis d’impulser une plus grande coopération entre les parties prenantes, publiques et privées, et a conduit à l’élaboration de mesures ciblées avec des évolutions notables touchant à plusieurs dimensions de l’intégration. Toutefois de nombreux enjeux persistent, particulièrement ceux liés aux blocages administratifs ainsi qu’à l’accès aux droits et aux programmes d’intégration. Cet événement sera l’occasion, à l’aube d’un nouveau quinquennat et quatre ans après l’adoption de la Stratégie nationale sur l’intégration, de dresser un bilan ainsi que de présenter les résultats de six ans d’évaluation des politiques publiques d’intégration menée dans le cadre du projet européen NIEM, tout en dessinant des pistes pour les prochaines années. S’inscrire >Les places sont limitées, nous vous invitons à compléter ce fomulaire pour vous inscrire. Vous trouverez le programme de la conférence en pièce jointe.Cet évènement est organisé dans le cadre du projet européen « National Integration Evaluation Mechanism », projet pluriannuel (2016 – 2022) co-financé par le Fonds Asile, Migration et Intégration de l’Union européenne.Ce projet a pour objectif d’effectuer une évaluation périodique des politiques d’intégration des bénéficiaires d’une protection internationale dans 14 États de l’Union européenne, dont la France.Il s’agit à la fois d’analyser les dispositifs législatifs mais également d’identifier les difficultés de mise en œuvre et les bonnes pratiques existantes.
överväga om Arbetsförmedlingen bör ges möjlighet att upphandla den utbildning i svenska som ingår i en etableringsplan enligt lagen om etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare
överväga om utbildning i svenska språket för vuxna invandrare i framtiden bör ske inom kommunal vuxenutbildning istället för i sfi som egen skolform
föreslå hur utbildningen i svenska språket bättre kan anpassas till de mål som den enskilde har med sina studier, exempelvis genom att inrätta studie- och yrkesförberedande spår inom utbildningen.
Inom alla verksamheter är det viktigt att man granskar arbetet med jämna mellanrum. NC välkomnar att man, som Maria Arnholm säger, vänder på alla stenar för att säkerställa att invandrare får bästa möjliga språkutbildning i relation till sina individuella mål och vi deltar gärna i detta arbete.
Arbetsförmedlingen har sedan start varit ansvariga för etableringsreformens genomförande. NC vill betona vikten av att kompetens om bedömning av språkutbildningskvalitet och om vad som är bäst för den enskilde individen ska finnas inom AF om myndigheten ska bära hela ansvaret.
Eftersom direktiven inte säger något om att ändra styrdokumenten vad gäller utbildningens innehåll är det viktigt att tänka på att sfi handlar om att stödja individen att förbereda ett aktivt deltagande i såväl samhälls- som arbetsliv, alltså som både samhällsmedborgare och arbetstagare. Och att sfi är en grundläggande (inte fortsättnings-) utbildning.
Särskilt välkomnar NC att man i direktiven värnar om sfi-studerandes rätt att läsa hela sfi-utbildningen ända till den högsta kursen och att göra det utan att behöva ta studielån.
Det går redan idag att kombinera sfi med andra kurser, t.ex. kurser inom komvux, och praktik – och utbildningens längd är inte densamma för alla. Samverkan mellan kommuner har flera utredningar redan tittat på och man har också i och mellan kommunerna hittat lösningar på många av problemen. Men att sådana positiva lösningar kan spridas och underlättas kan vara en konkret och konstruktiv uppgift för utredningen.
NC välkomnar direktiven om olika spår inom den kommunala vuxenutbildningen, dels studiespår för de som ska vidare i studier, dels yrkesspår för de som tidigare ska ut i arbetsmarknaden. Dessa spår bör även indelas i vilken skolbakgrund deltagarna har och att de kan följa sitt spår genom hela utbildningen i fråga om innehåll, arbetssätt och tidsåtgång. Innehållet i språkutbildningen inom yrkesspåret måste ge en möjlighet till goda språkfärdigheter och inte användas som en genväg till okvalificerade yrken/branscher som individen fastnar i.
För de individer som har svårast att träda in på arbetsmarknaden behövs en annan form av utbildning där den språkliga basen måste läggas. Det är omöjligt att med ett minimalt ”yrkesspråk” klara av alla språkliga situationer som förekommer på en arbetsplats. Dessutom behöver man för att delta i samhället som en fullvärdig medborgare en god språklig grund.
Replik DN debatt
Läs gärna även de repliker som kommit in till DN debatt:
200 000 barn levde i relativ barnfattigdom 2019, vilket betyder nästan 10 procent av alla barn. Fyra av fem finns i familjer med utländsk bakgrund, vilket gör att skillnaden mellan klass och etnicitet suddas ut. Gör det också att åtgärder prioriteras ner? Det skulle inte kosta så mycket att åtgärda den relativa barnfattigdomen i Sverige genom omfördelning, snarare handlar det om grundläggande värderingar i samhället. Det uttryckte Tapio Salonen, professor i socialt arbete vid Malmö universitet, när han deltog i ett samtal på kulturhuset Blå Stället i Angered. Läs hela texten på socialpolitik.com →
Jag skrev tidigare om Mucfs, Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, brister i anslutning till bidrag till etniska organisationer. Jag har hittills inte fått något tillfredsställande svar och förmodligen kommer alldrig att få det. Dessvärre gäller en del av mina synpunkter också andra bidrag.
Mucf beviljade 2016 ett bidrag på 876.701 kronor till två projekt, Exploring advantages of migration och Do it yourself, som hade sökts inom programmet Erasmus+ för genomförande 2017.
I ansökan för Exploring advantages of migration kan man läsa:
Application form:
Sida 33
“It has to be mentioned that host organization has a quite big experience of organizing Erasmus+ projects. That’s why they have already well experienced project team, who will support all the organizational arrangements.”
(Min anmärkning: detta projekt och projektet Do it yourself, som genomfördes med en månads mellanrum, var de första som den ansökande organisationen deltog i inom Erasmus+. Påståendet från organisatörerna var falskt. Mucf hade kunnat undersöka det utan problem. Organisatörerna kanske tänkte på ett projekt 2015 inom Europeiska socialfonden, som ägde rum i Rumänien och där man lyckades med konststycket att bilda en filial till organisationen i Rumänien som skulle handha ekonomin, utan att Sverige behövde veta någonting. Enligt icke bekräftad uppgift, men inte heller dementerad, fick ordföranden i organisationen i Sverige en ersättning på 150000 kr via Rumänien, vilket gör att kontrollen av uppgiften försvåras, då den inte finns i den svenska organisationens bokföring. Filialen och hemsidan försvann naturligtvis efter projektets genomförande.)
Accomodation and food:
“The hotell where the first CMS (contact making seminar) will be implemented in Wuhan, is already well experienced by HO team, as they usually organize different kind of projects there and are sure that the quality of the service, food and accomodation will satisfy the needs of participants and project activities.
(Min anmärkning: I Mullsjö kommuns hemsida om övernattningar presenteras Marston Hill (https://www.mullsjo.se/upptack-mullsjo/sov-gott/marston-hill), där möten ägde rum: ”Här erbjuds enkla rum och stugor”. Mullsjö är nämligen den ort som i ansökan kallas för Wuhan. Ägaren till dessa ”enkla rum och stugor” är samma person som ansökte om pengar för projektet, såsom ordförande i en ideell förening, men inte som ordfñrande i den ekonomiska förening som handhar stugorna. Att han själv kunde intyga om förträffligheten i hans eget “hotell” är mycket ovanligt i svenskt sammanhang.)
S. 36:
“First phase training, concentrating on the partnership building activities and networking of the partner organizations will be implemented in Wuhan, Sweden between 10-16 September 2016…”
S. 38:
Tabell med antal deltagare i Sverige. I kolumnen Country of destination anges Sweden. I kolumnen Venue (city) anges Wuhan, inte en gång, utan åtta gånger. Se kopia på pdf-filen:
På tre olika sidor i ansökan, 33, 36 och 38, anges Wuhan som mötesplats i Sverige.
(Min anmärkning: man kan delvis förstå att Mucfs tjänstemän godkände termen ”hotell” som verklig, men att inte ta reda på var Wuhan låg på Sveriges karta?)
På sidan 32 i denna ansökan står:
” – Accommodation & food Hosting organization is responsible to select several hotels which have previously hosted their activities and present their services and price lists to the applicant and other promoters before the application writing process; as a result of voting and discussion the concrete venue of the project have been selected; it has to be mentioned that the hotel is wellexperienced by HO team, the host team usually organizes different kind of projects there and know that the quality of the service, food and accommodation will satisfy the needs of participants and project activities”.
(Min anmärkning: det måste upprepas att det är organisationens ordförande som själv intygar om sitt privata “hotell”, utan att ange i ansökan eller till deltagande organisationer att det var hans privata företag det handlade om.)
Så här ser konferenssalen i ”hotellet” i Wuhan ut. Bilden är från projektet Do it jourself, där aktiviteterna denna gång, enligt ansökan, placerades i alla fall i Mullsjö och inte Wuhan, men fortfarande under termen ”hotell” och utan att precisera hotellets namn i ansökan . Arrangörerna skriver att de har god erfarenhet av lokalerna (deras egna privata lokaler). Av bilden kan man konstatera att konferenssalen liknar mest en scoutlokal, inget fel på dem, felet ligger i att sälja den som om den vore en konferenssal i ett hotell och ta bra betalt för sin egendom.
För dessa två projekt beviljade Mucf 876.701 kronor. Av dessa gick 253.514 kr till ”hotell”-kostnaderna för Marston Hill ekonomisk förening, som ägs av den ansvarige för projekten, samtidigt ordförande i den förening som sökte bidragen. I organisationens egen ekonomisk redovisning fñr 2017 finns bara två poster: resekostnader och diverse övriga kostnader. Kassören och revisorn lämnade sina uppdrag och även föreningen. Beklagligtvis meddelade de inte medlemmarna anledningen. Bristande civilkurage. I verksamhetsberättelsen för organisationen finns de båda projekten namngivna men ingenting om deltagande organisationer, eller när och var projekten genomfördes. Detta kan man läsa:
“Projekt:
Under 2017 har … genomfört två Erasmus+ projekt.
”Exploring Advantages of Migration”. Projektet leddes av … och omfattade 8 länder; förutom Sverige, Georgien, Azerbadjan, Ukraina, Polen, Armenien, Spanien och Italien. Projektet hade som syfte att lära ungdomsledare att bättre förstå migrationsprocesser.
” Do it yourself” . Även detta projekt leddes av … och omfattade 8 länder; Sverige, Georgien, Azerbadjan, Ukraina, Tjeckien, Armenien, Spanien och Italien. Projektets syfte var att ge ungdomsledare en orientering om vad socialt entreprenörskap innebär.
Båda projekten startade med en veckas samling för ledare med planering följt av av en andra veckas läger för unga som är verksamma inom ideella föreningar.”
Det var allt. Inte ett ord om var och när projekten genomfördes. Inte ett ord om deltagande organisationer, endast en intetsägande benämning av länder. Inga resultat av mötena, förutom att organisationens ordförande kunde rädda sin privata egendom i Mullsjö, åtminstone en liten tid mer.
Termen Wuhan var inte känd för allmänheten 2016. Nu vet vi att det är staden i Kina där pandemiutbrottet startade. Men att se namnet Wuhan flera gånger i en ansökan till Mucf och att tjänstemännen inte reagerade, det är en fråga som Mucf borde förklara.
Svenska språkets ställning måste diskuteras i valrörelsen 2022!
Sveriges riksdag antog enhälligt en språklag 2009, varefter även Island och Norge i Norden har antagit språklagar. Men har denna språklag förmått dämma upp för engelskans fortsatta expansion på svenskans bekostnad? Språkförsvarets svar är nej.
Svenska språket, liksom danska, färöiska, isländska och norska, utgör en fortsättning på – och utveckling av – urnordiskan, har förmodligen talats i minst 2000 år i Sverige. Under denna tid har det påverkats av andra språk, bland annat latin, grekiska, tyska, franska och nu engelska. Dess fortbestånd har dock i grund och botten varit ohotat. Den språkliga mångfalden i världen och varje språk har ett värde i sig. Språket skänker identitet åt individen och utgör en brygga bakåt i tiden till familjen, släkten, traditionen och historien. Ett gemensamt språk är också en förutsättning och ett redskap för att fatta gemensamma och demokratiska beslut. Svenska språket är ett sätt att se på livet och verkligheten, en omistlig del av Sveriges historia och svenskars identitet.
I dag hotas emellertid svenskans överlevnad genom engelskans expansion inom allt fler domäner, inte minst inom skola, högre utbildning och forskning och i det offentliga rummet, det vill säga radio/tv, reklam, namngivning och sociala medier. Detta beror på utvecklingen av satellit-tv, datoriseringen och utvecklingen av internet, den engelskspråkiga massmedieindustrins globala dominans och slutligen engelskans nuvarande ställning som världens lingua franca.
Språkförsvaret vill fästa riksdagspartiernas uppmärksamhet på vissa nyckelfrågor i detta sammanhang.
· Det är helt felaktigt att tillåta förekomsten av skattefinansierade engelskspråkiga friskolor med Internationella Engelska Skolan i spetsen. Dessa språkbytesskolor undergräver i praktiken svenska språkets ställning; dessa skolor har nämligen rätt att bedriva undervisning på engelska upp till 50 procent av lektionstiden i grundskolan och upp till 90 procent i gymnasiet. Det är absurt att ge engelskan denna särställning; i praktiken innebär det ett brott mot språklagen, som stadgar att svenska är Sveriges huvudspråk. Sverige har absolut inte haft några problem med engelskkunskaperna före kommunaliseringen och friskolereformen. Spetsfördelar i språk på individ-, företags- och nationell nivå kan bara uppnås genom flerspråkig kompetens, inte genom enbart tvåspråkig kompetens. Sverige har inte lyckats exportera sin undervisningsmodell till andra jämförbara länder, inte ens till Norden. Andra jämförbara länder har haft självbevarelsedrift nog att inse att det faktum att låta ett främmande språk tränga ut det egna huvudspråket från skolväsendet är detsamma som ett långsamt språkligt självmord.
· Vissa partier har under flera års tid ägnat mycken energi åt att plädera för språkkrav för invandrare i samband med medborgarskap. Språkförsvaret är inte emot språkkrav, om de samtidigt ses som både en rättighet och som en skyldighet och inte används i rent exkluderingssyfte. Det intressanta är emellertid att samma partier inte har lyft ett finger emot engelskans expansion i Sverige, speciellt de engelskspråkiga friskolorna. Tvärtom har de ofta på kommunal nivå varit behjälpliga med att kratta manegen för etablering av engelskspråkiga friskolor. De enda invandrare som i stor utsträckning kan klara sig i Sverige utan att lära sig fullgod svenska är engelsktalande. Övriga invandrargrupper måste lära sig svenska för att överhuvudtaget få ett jobb och avancera, vilket det stora flertalet också inser.
· Det är viktigt attförsvara den mellannordiska språkförståelsen, eftersom svenska, danska och norska förstås av drygt 20 miljoner människor och fungerar som motvikt till engelskan. Två nödvändiga åtgärder sticker ut. Grannspråksundervisningen i Sverige måste stärkas, särskilt i danska och norska, bl.a. genom att kursplanerna i svenska uttryckligen slår fast att undervisning i danska och norska är obligatorisk fr.o.m. grundskolans högstadium. Dessutom måste det säkerställas att alla nordbor kan se tv-program från de övriga nordiska grannländerna, eventuellt genom att den statliga tv-licensen i respektive nordiskt land gäller för alla länder. Den mellannordiska språkförståelsen har på senare år försämrats, och detta måste Sverige aktivt motverka.
· Sist och slutligen: Språklagens tillkomst var viktig, men den har uppenbarligen varit otillräcklig, eftersom engelskans expansion fortsätter i en oroväckande hög takt. Språkförsvaret påpekade redan tidigt vissa brister i språklagen. Den är enbart en skyldighetslag för myndigheterna i stället för en kombinerad rättighets- och skyldighetslag med fokus på den enskilde medborgarens rättigheter. Den har en begränsad räckvidd; den är tvingande enbart vad gäller det allmännas kärnområde, det vill säga i fråga om protokoll, beslut, föreskrifter och andra dokument av liknande karaktär. Lagen omfattar överhuvudtaget inte den privata sektorn och innehåller överhuvudtaget inga sanktioner vid brott mot språklagen. Språklagen är för övrigt förbluffande okänd bland allmänheten.
Språkförsvaret kräver att regering och riksdag skyndsamt tillsätter en bred kommitté, som utreder svenska språkets ställning, språklagens hittillsvarande konsekvenser och hur språklagen ska kunna förstärkas.
Fredagen den 28 januari klockan 9 håller riksdagen en särskild debatt om hedersrelaterat våld och förtryck. Debatten har begärts av Liberalerna. Från regeringen deltar justitie- och inrikesminister Morgan Johansson (S). Debatten går att se direkt och i efterhand via riksdagens webb-tv.
Tid: Fredagen den 28 januari klockan 9 Plats: Kammaren, Allmänhetens entré, Riksgatan 3, Stockholm
Riksdagen följer Folkhälsomyndighetens rekommendationer för minskad smittspridning av covid-19. En maxgräns på 50 personer gäller för riksdagens åhörarläktare. Besökare placeras på ett sådant sätt att avstånd kan hållas. Vaccinationsbevis krävs inte.
Den särskilda debatten är öppen för allmänhet och media och går att se direkt eller i efterhand via riksdagens webb-tv.
Om särskild debatt Ett parti kan begära att riksdagen i en särskild debatt ska debattera en viss fråga som inte har samband med något ärende. Efter samråd med partiernas gruppledare beslutar talmannen om och när den särskilda debatten ska ske. En företrädare för varje parti har rätt att delta i debatten. Den minister i regeringen som ansvarar för frågan deltar i debatten.
Nu är det bekräftat. Mucf, Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, är inte myndig sin uppgift. Jag lämnade en del uppgifter om en etnisk organisation, som enligt min mening inte var värd statligt stöd, men uppgifterna har i stort ignorerats. Mucf har vägrat undersöka dem och nöjt sig med att fråga organisationen, och godtagit deras svar. Ett exempel är den icke-befintliga verksamheten återspeglad i både verksamhetsberättelserna och i hemsidan.
Årets nya ordförande uppger till Mucf att hemsidan inte uppdaterades på fyra år på grund av att de saknade internetkunniga. Men ser man på resultatet idag ingenting har blivit bättre. Informationen idag är densamma som 2017 med undantag för uppgift om nya styrelsen, lista på medlemsföreningar och den nya lokaladressen. Ändringen består av en snyggare förpackning och flera färger. Är detta värt ett bidrag från Mucf? Uppgiften om medlemsavgift för föreningar är fortfarande från 2017. Årsmötet från 2017 med verksamhetsberättelse för 2016 finns kvar, och ingenting om årets årsmöte. Uppgift på hemsidan om medlemsföreningar är inte längre från 2017, som den var för någon månad sedan, men är densamma som lämnades ut vid ansökan september 2021 och som fick revideras under ansökans gång. En förening som är kvar på hemsidan, Swesom, uppges höra till Göteborg, medan i den senaste levererade listan till Mucf placeras i Nyköping med namnet Swedsomhjälporganization, och den i Göteborg har försvunnit ur listan. Om det är samma förening eller två olika är ingenting som bekymrar Mucf. Myndigheten svarar inte på frågan. Och så vidare.
I stället har Mucf ägnat tid åt att undersöka om det av organisationen uppgivna kontot var deras. Mucf sade sig ha sökt på webbsidan postgirot.se och inte funnit att kontot existerade. Till saken hör att postgirot.se upphörde redan 2005. De som kommer ihåg det gamla postgirot vet att det bytte namn till plusgirot, som ägs av Nordea. Mucf blev inte glada av att man kunde ironisera med personalen om såna enkla administrativa saker och skrev den 17 december:
Myndigheten har tagit emot dina mail och kommer i fortsättningen endast svara då det tillför nya uppgifter till ärendet. Enskilda frågor där svar endast berör organisationen, allmänna åsikter eller frågor där MUCF redan gjort en utredning av sakfrågan kommer fortsättningsvis inte längre att besvaras.
Mucf hade redan två år tidigare frågat om kontot var organisationens eget. Det intressanta i sammanhanget är att organisationen lämnade för årets ansökan som bevis fyra verifikationer på medlemsinbetalningar från lokala föreningar, av vilka två hade gjorts från privata personers konto eller direkt på posten. Organisationen hade blivit utan bidrag under 2018-2019 just på grund av detta fusk. Den här gången gjorde Mucf ingenting för att undersöka om föreningarna hade egna konton eller om enskilda privata personer uppgav sig för att vara en förening. Så är fallet med den person som 2020 och hälften av 2021 var ordförande i riksorganisationen. Han betalade en avgift från eget privat konto eller direkt via posten och organisationen bokförde summan som medlemsavgift från hans lokalförening. Man ska veta också att föreningen inte är med på listan över medlemsföreningar 2020, som är underlaget för Mucfs bidrag för 2022. Värt att veta är också att föreningen var medlem i två riksorganisationer, men rapporterade till Mucf olika antal medlemmar, 50 i den ena organisationen och 92 i den andra. Hur tillförlitlig är medlemsredovisningen om organisationens ordförande själv uppger olika medlemssiffror för sin egen lokalförening?
Till saken hör att när en “förening” betalar sin medlemsavgift, omkring 300 kr för flertalet, får föreningen med vändande post ett bidrag från organisationen på 5.000 kronor. Till 12 av de uppgivna 22 medlemsföreningar betalades också 9.000 kronor var utöver de 5.000 kr. Bra avkastning för 300 kronor. Rena Ebberöds bank. Ca hälften (200.000 kronor) av det statliga bidraget till organisationen delades ut mellan föreningarna.
Till slut, utan att undersöka de två inbetalningar (av de fyra som organisationen lämnade ut) som gjordes av privata personer eller ens fråga, bestämde Mucf den 13 januari att organisationen uppfyller villkoren för bidrag 2022:
Myndigheten fick via e-post den 13 oktober 2021 in uppgifter om oegentligheter i er organisation. Ni har fått yttra er över dessa uppgifter. Utifrån svaret bedömer myndigheten att det inte finns anledning att vidta några åtgärder och att er organisation uppfyller villkoren i förordning (2008:63) om statsbidrag till organisationer bildade på etnisk grund.
men tillägger i sitt beslut:
MUCF kommer i fortsättningen att ställa högre krav på organisationens redovisning av medlemmar och medlemsföreningar. Organisationen måste kunna redovisa samtliga medlemmar i samtliga medlemsföreningar, även de som inte är bidragsgrundande. I annat fall kan detta påverka organisationens möjlighet att bli beviljad statsbidrag från MUCF.
Det ser ut att det är två paragrafer i samma beslut som har skrivits av två olika personer. Den ena tycker att organisationen uppfyller kraven för bidrag och den andra anser att redovisningen inte följer Mucfs krav. Efter detta finns ingenting att tillägga.
Synpunkter välkomnas via emejl: info@immigrant.org
Mina tidigare synpunkter om Mucf, Myndigheten för ungdoms- och civilsamhälles frågor, och dess GD Lena Nyberg besvarades så småningom med beskedet att hon omöjligtvis kunde ha svarat, eftersom mina mejl klassades som SPAM och kom inte till henne. Nåväl, detta avklarat, kommer man ändå inte särskilt fram när man vill komma i dialog med myndigheten. De enda två saker jag lyckades med var att Mucf anser att en förening som är medlem i två riksförbund endast kan räknas in som bidragsberättigad i ett av dem, och det andra att en organisation får dela ut bidragspengarna till sina medlemsföreningar så mycket de vill. I övrigt:
“Myndigheten har tagit emot dina mail och kommer i fortsättningen endast svara då det tillför nya uppgifter till ärendet. Enskilda frågor där svar endast berör organisationen, allmänna åsikter eller frågor där MUCF redan gjort en utredning av sakfrågan kommer fortsättningsvis inte längre att besvaras. Myndigheten avser att fatta beslut om organisationsbidrag för organisationer bildade på etnisk grund i januari 2022. Det går bra att begära om att få ta del av beslutet efter att det är fattat.“
Jag hade en del obesvarade frågor som var lämpligt att få veta “innan beslut fattas”. En av dem är om man kan godkänna en revision som bygger på att föreningsrevisorn endast har granskat tre (av tjugotvå) föreningar. Termen stickprov tycks inte motsvara vad man förväntar sig. Likaså får jag ingen förklaring varför kravet på auktoriserad eller godkänd revisor inte behövs för att granska medlemsantalet i förbundet, och som utgör underlaget till bidragets storlek.
Den andra viktiga frågan är om man kan godkänna att en medlemsavgift från en förening till organisationen kan betalas via ett konto av en enskild person. Det kändes lustigt att Mucf undersökte om organisationens eget plusgirokonto, som funnits i 40 år, och skulle funnits i Mucfs register, var deras eget. Mucf fann att man inte kunde hitta kontot i postgirot.se (sic). Det märkliga var att Mucf hade frågat samma sak redan för två år sedan. Organisationen lämnade i år ut kopia av fyra inbetalningar från föreningar, av vilka jag fann att två av dem hade kommit från enskilda personer och inte från föreningen. Det var mer än välmotiverat att man undersökte alla inbetalningar. Revisors granskning av endast tre föreningar (inte sagt om granskningen också omfattade kontot för inbetalningen av medlemsavgiften) säger ingenting om resten.
Ytterligare en fråga är om en förening som betalar sin medlemsavgift två, tre dagar före årets slut kan anses varit medlem i organisationen hela året. Det kanske kan anses vara rimligt om det handlar om en ny medlemsförening, men fem nya?
Och det viktigaste av allt: hur liten verksamhet är tillräcklig för att en organisation ska få ekonomiskt bidrag? Räcker det med ett årsmöte med få deltagare och kanske en kurs om året?
Det finns mer att skriva om detta. Jag får kanske vänta tills beslutet är fattat, vilket är ganska sent för att få rättsidan på saken, eftersom Mucfs beslut inte får överklagas av någon, enligt förordningen.
Två år efter varandra har jag frågat GD Lena Nyberg, Myndigheten för ungdoms- och civilsamhälles frågor (Mucf), om Förordning (2008:63) om statsbidrag till organisationer bildade på etnisk grund skall tillämpats helt. Frågan föranleddes av 10§: “Om det bidrag som har tagits emot uppgått till minst fem prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken ska detta göras av en auktoriserad eller godkänd revisor. Förordning (2014:76).” Prisbasbeloppet för 2019 var 47.300 kr och för 2020 48.300 kr. Fem prisbasbelopp innebär 236.500 kr resp 241.500 kr.
För bidrag till etniska organisationer som får över 250.000 kr skulle det alltså behövas ett intygande från en auktoriserad eller godkänd revisor. Jag känner åtminstone en organisation som inte fyllt detta villkor de två senaste bidragsåren. Det är sannolikt flera organisationer som inte fyller villkoret.
Två år i rad har jag frågat, och fortfarande inget svar från Mucf eller dess GD Lena Nyberg, som fick frågan direkt till sig.
Den 6 oktober 2018 svarade Lena Nyberg i GP om påstått bidragsfusk i MUCF. Hon avslutade sin replik med “Om Christian Ekström och Skattebetalarna har frågor kring vår bidragsgivning är han välkommen att kontakta MUCF så kan vi förklara hur den går till.”
Jag själv ställde en fråga den 2 december 2020, både till Lena Nyberg och till MUCFs tjänstemän, om den viktiga paragrafen ovan. Frågan upprepades på nytt den 26 augusti i år. Jag väntar fortfarande. Lena Nybergs svar i GP tycks gälla bara personer som är medlemmar i Skattebetalarnas förening.
I en intervju gjord av Sveriges television nyligen sade Lena Nyberg att det finns “få fall av missbruk”. OK, men vilka är de?
Är det verkligen så svårt att svara om paragrafen gällande auktoriserad revisor ska tillämpas eller ej, även retroaktivt, om man avstått från att ha en auktoriserd revisor under några år för att gå förbi kraven de visste fanns?
Jag har även frågat två gånger via Mucfs registrator om det finns ytterligare anvisningar eller föreskrifter, utöver förordningen, som organisationerna måste följa för att kunna få bidrag. Jag är van att få svar från myndigheterna (även från Mucfs registrator), men denna gång är det bara tystnaden som råder.
Så den egentliga frågan är om Mucf är myndig sin uppgift.
Ett konkret fall
Utan att nämna organisationen (ännu) vill jag beskriva ett uppenbart fall av missbruk. Organisationen hade varit utan bidrag 2018 och 2019 på grund av fusk med medlemsavgifterna. Genom ett besök hos Mucf lyckades organisationen få tillbaka bidraget 2020 och 2021 utan att något väsentligt hade ändrats.
Jag har gjort en tabell över föreningarna som uppges ingå i organisationen (utifrån deras ansökan hos Mucf) och funnit att deras medlemsantal i flertalet av dem inte har ändrats över tid, från 2015 till 2020. Dessutom i minst 8 av de 20 föreningar som uppgavs vara medlemmar 2019 är deras medlemsavtal jämnt och avrundat, 50, 60, 70, 100, 150. Detta är en sinkadus. Sannolikheten för att medlemsamtalet skulle vara så i flera föreningar och under flera år är obefintlig. Tabellen lämnades till Mucf för att underlätta deras kontroll.
Den person som idag uppges i verksamhetsberättelsen vara organisationens ordförande tillhör en förening som redovisar 50 medlemmar, men denna förening är samtidigt medlem i ett annat riksförbund, där de redovisar 94 medlemmar. 50 eller 94 kan inte vara rätt samtidigt. Sannolikt är båda siffror felaktiga och fusket rör två riksförbund samtidigt.
Den som anges som kassör var tidigare ordförande, men uppges vara medlem i en förening som inte betalat sin medlemsavgift till organisationen på flera år, och som organisationen inte heller redovisar längre till Mucf som medlemsförening. Sak samma gäller åtminstone en ytterligare medlem av styrelsen, som uppges tillhöra en förening som inte heller varit medlem på flera år.
Kravet för bidrag är att organisationen ska ha någon verksamhet och att den ska bidra med egna medel. För denna organisation den enda inkomsten är ca 8.000 kr i medlemsavgifter. Men: en förening som betalar 300 kr i medlemsavgift får med vändande post ett bidrag från riksorganisationen på 5.000 kr. Dvs, av 350.000-400.000 kr som organisationen får i bidrag går över 100.000 kr till de uppgivna lokala föreningarna. För vissa av dem kan man dessutom tvivla om de existerar eller om de bara har en postlåda.
En annan omständighet är att verksamheten, enligt deras egen verksamhetsberättelse, är närmast obefintlig. Förra året 2020 var det bara en kurs i budgettering och föreningskunskap organiserad av NBV.
I deras verksamhetsberättelse (varje år samma sak) anges att de presenterar aktiviteterna på deras hemsida och på facebook. Vid en snabb och enkel gransking kan man konstatera att de inte har redovisat en enda aktivitet sedan december 2017. Du kan öppna webbsidan Immigranterna.se och konstatera själv vad jag påstår. De flesta aktiviteterna där presenterade är från 2014 och av lokala föreningar, mest i en enda kommun, Botkyrka. Hemsidan är orörd sedan 2017. Det är alltså fyra år av inaktivitet, som Mucf belönat med 750.000 kr (bidraget 2020 och 2021).
På hemsidan uppges fortfarande som ordförande den som idag är kassör. Adressen till organisationen uppges på hemsidan vara den som organisationen lämnade för flera år sedan för att flytta till en medlemsförenings lokal. För medlemsföreningen innebär det att de slipper betala hyra själva, eller en väsentlig del av den.
I årets ansökan har visserligen organisationen hittat en auktoriserad revisor. Men av döma av texten, som ingår i verksamhetsberättelsen, tycks revisorn endast kollat att de ekonomiska uppgifterna stämmer i bokföringen. Revisorns text återges som en den i verksamhetsberättelsen, vilket bevittnar att dessa personer som ingår i styrelsen och de som deltagit i ett eventuellt årsmöte inte kan skilja vad som är verksamhet (eftersom de inte har något sådant) och annat.
För Mucfs bidragsgivning bör detta med en aktoriserad revisor inte räcka. I förordningen anges att organisationen måste finansiera en del av verksamheten med egna medel och att den verkligen måste ha egen verksamhet, och att där räknas inte de lokala föreningars verksamhet.
Cet évènement est organisé dans le cadre du projet européen « National Integration Evaluation Mechanism », projet pluriannuel (2016 – 2022) co-financé par le Fonds Asile, Migration et Intégration de l’Union européenne. Ce projet a pour objectif d’effectuer une évaluation périodique des politiques d’intégration des bénéficiaires d’une protection internationale dans 14 États de l’Union européenne, dont la France. Il s’agit à la fois d’analyser les dispositifs législatifs mais également d’identifier les difficultés de mise en œuvre et les bonnes pratiques existantes.