En viktig del av påvens tal Leo den XIV i det spanska parlamentet handlade om dagens flyktigar och hur de ska behandlas när de flyttar till demokratiska länder. Talet står i kontrast med vad nu den Europeiska Unionen och Sverige vill införa som politik. Dags att ändra sig.

“Bekräftelsen av mänsklig värdighet kan inte förbli abstrakt när så många människor tvingas lämna allt bakom sig i sökandet efter fred, säkerhet och en framtid. Migrationens tragiska drama utmanar också nationers samvete och den etiska grunden för den internationella ordningen.

Många män, kvinnor och barn tvingas, ofta av dramatiska omständigheter, att lämna sina samhällen och överge nära och kära, historia och band. Denna verklighet överskrider varje rent demografisk eller ekonomisk tolkning: den utgör en ytterst moralisk och juridisk fråga. Varhelst en person diskrimineras på grund av sitt nationella, etniska, religiösa eller språkliga ursprung, eller på grund av sin ekonomiska eller sociala status, kränks den universella principen om alla människors lika värdighet allvarligt.

Migranters och flyktingars situation kräver en respons som beaktar de inblandade människorna, tar itu med de bakomliggande orsakerna som tvingar dem att lämna och går utöver att bara hantera migrationsströmmarna.

Ur detta uppstår ett dubbelt krav på social rättvisa: att erbjuda säkra och lagliga vägar, respektfullt mottagande och verkliga möjligheter till integration; och att samtidigt främja rätten att stanna kvar i sitt eget land, och arbeta för att säkerställa att ingen behöver lämna sitt hem på grund av brist på fred, säkerhet eller värdiga levnadsvillkor, inklusive ekonomiska ojämlikheter och effekterna av klimatkrisen (jfr. Magnifica Humanitas, 1).

Under senare år har allt farligare rutter belyst den extremt höga kostnaden för denna verklighet, som så ofta dols eller ignoreras. Många människor fortsätter att falla offer för människohandlare och smugglare som utnyttjar deras desperation. Det är nödvändigt att stärka förebyggande åtgärder, räddningsinsatser och bistånd till offer, särskilt inom ramen för regionalt och multilateralt samarbete. Ingen nation kan möta en utmaning av denna omfattning ensam.

Därför är en samordnad, stödjande och effektiv respons avgörande, en som kan garantera skydd, välkomnande och verkliga möjligheter till integration för dem som migrerar. När den institutionella responsen är tillgänglig, rättvis och samordnad upphör gränserna att vara platser för övergivande och kan bli utrymmen för ett ansvarsfullt skydd av mänsklig värdighet.”

Har du synpunkter kan du skriva till miguel.benito@taranco.eu.