Katalaner Kazaker Kineser Kirunasvenskar Klimatflyktingar Koreaner Kosovarer Krigsbarn Kriminalitet Kroater Kulturmöte Kurder Kurdiska Kvotflyktingar
Katalaner
Det katalanska folket bor dels i den franska delen av östra Pyrenéerna, dels i Spaniens fyra katalanska och tre valencianska provinser samt på Balearerna. Antalet katalaner beräknas uppgå till 8,5 miljoner.
Katalanskan, som är ett eget språk och nära besläktat med provencalskan, talas av 24 procent av Spaniens befolkning.
Kunskaperna om katalanerna i Sverige är mycket begränsade. En enkätundersökning 1986 gav emellertid följande bild av den katalanska invandrargruppen i Sverige.
Flertalet katalaner har varit i Sverige mellan 20 och 30 år. Som orsaker till utvandring från Spanien uppgavs främst Francodiktaturen, som orsakade arbetslösheten och innebar ofrihet, censur och överhuvud dåliga framtidsutsikter. Kvinnorna framhöll svåra ekonomiska förhållanden i hemlandet. Många hade vistats i andra länder, innan de kom till Sverige.
Varför man valt Sverige som invandrarland förklarades av de flesta männen bero på att Sverige hade ett gott anseende i allmänhet, och genom att vänner och bekanta vittnade om goda arbetsförhållanden, politisk frihet och studiemöjligheter.
Aktiviteter gentemot hemlandet, Katalonien, koncentreras i hög grad på medverkan, bidrag, och medlemskap i katalanska klubben Les Quatre Barrès. Med artiklar, föredrag och informationsmöten informerar man omvärlden om katalanska samhällsförhållanden och katalansk kultur. Föreningen utgav sedan 1979 och fram till 1990 tidskriften Butlleti. Undervisning i katalanska språket sker på universitet och i studieförbundens regi.
Litteratur
Pau Puig i Scotoni, Baskien och Katalonien : Den långa vägen till självstyre. - Lund, 1986.
Kazaker
Kazaker är ett turkisktalande folk som traditionellt och alltjämt i stor utsträckning livnär sig som boskapsskötare och nomader i Centralasien.
De kazakiska invandrarna utgör en väl sammanhållen grupp med täta kontakter. Det finns ett livligt intresse för att vidmakthålla den egna kulturen.
Kazakerna i Sverige är industriarbetare. Flertalet kvinnor arbetar utanför hemmet. I likhet med andra grupper av nomadisk härkomst är kvinnorna relativt självständiga och har ett stort inflytande över beslutsfattandet inom hushållen.
De vuxna kazakerna i Sverige talar såväl kazakiska som turkiska. De yngre generationen som vuxit upp i Sverige förefaller emellertid tala företrädesvis turkiska vid sidan av svenska. Barnen erhåller också undervisning i turkiska som hemspråk. Kazakiskan är besläktad med turkiskan men språken är inte ömsesidigt förståeliga.
Kineser
Antalet kineser (han-kineser) i Sverige uppskattas idag till omkring trettiotusen. De två största grupperna består av personer som kommit från Folkrepubliken Kina och Vietnam; tillsammans utgör de nära 90 % av alla kineser i landet. Övriga har sina rötter i Malaysia, Taiwan, Hongkong eller andra länder i Sydostasien.
Den förste kines som kom till Sverige hade arbetet som tolk åt Svenska Ostindiska kompaniet i Kanton och träffade under sitt besök år 1786 bland andra Gustaf III. År 1880 fanns fyra kineser registrerade som bosatta i Sverige, år 1900 fanns 34 registrerade.
Först i mitten av 1970-talet började antalet kineser i Sverige öka något mer. Det rörde sig framför allt om människor från Malaysia, Hongkong och Taiwan, varav många etablerade sig inom restaurangbranschen.
I slutet av 1970-talet beslutade den svenska regeringen att ta emot den första gruppen så kallade båtflyktingar från Vietnam. Den absoluta majoriteten av dessa var etniska kineser. Samtidigt började den öppnare politiska situationen i Fastlandskina leda till att fler och fler kineser emigrerade därifrån, eller kom till Sverige som studenter och forskare. Det är dessa två grupper som idag utgör den absoluta majoriteten kinesiska invandrare i Sverige.
Redan på 1970-talet startade en viss adoption från Taiwan, men under 1990-talet har Kina kommit att bli ett av de absolut största adoptionsländerna, och idag finns drygt 2000 kinesiska barn i landet, samt flera föreningar för dessa adoptivfamiljer.
De flesta kinesiska invandrare bor i Stockholm eller andra storstäder. I Stockholm finns också en kinesisk kulturförening som sedan länge anordnar undervisning i rikskinesiska (mandarin) och kantonesiska. Sedan 2008 finns en helgskola på Södra latin där mellan 300 och 400 barn studerar kinesiska på lördagar. 2009 fanns det 21202 kineser registrerade i Sverige. 2009 fick 2851 personer med kinesiskt ursprung uppehållstillstånd i Sverige. Cirka 4000 kinesiska studenter studerar på högskolenivå. Migrationen från Kina kommer sannolikt att förändras starkt i och med att Kinas ekonomi gör att man köper fler och fler företag utomlands.
Kinesiskan har ett gemensamt skriftspråk, men de olika dialekterna (mandarin, kantonesiska, hakka m fl) skiljer sig högst väsentligt åt, och de i Sverige bosatta kineserna tenderar att umgås huvudsakligen med kineser från samma dialektområde eller land.
Litteratur
Beach, Hugh och Ragvald, Lars, A new wave on a northern shore: The Indochinese refugees in Sweden. Norrköping: Statens invandrarverk, 1982.
Bjerke, Björn, Affärsledarskap i fem olika kulturer. - Lund : Studentlitteratur 1998.
Hallgren, Claese, Ett urval av litteratur om utvandrarkineser . - Stockholm : Socialstyrelsen, 1980.
Kjellgren, Björn, Kinakunskap. Lund: Studentlitteratur, 2000.
Kjellgren, Björn, "Sveriges kineser, I & II". I: Kinarapport nr 1 & 2. - 2000.
Även i Invandrarrapport nr 4-2001.
Nilson Molnår, Margreth, Internationella affärsförhandlingar : svenska affärsmäns erfarenheter av att förhandla med fransmän, japaner och utlandskineser. - Göteborg : 1997.
Kronmarker, Marie, och Norström, Eva, Till ett fritt land : en etnologisk undersökning av en grupp kinesiska flyktingars första möte med Sverige och svenskarna. - Norrköping : Statens invandrarverk (SIV), 1986.
Söderman-Wirén, Annika, Båtflyktingarna. Norrköping: Statens invandrarverk, 1980.
Kirunasvenskar
Den svenska emigrationen från främst Kiruna och andra orter i Norrland till den dåvarande Sovjetunionen på 1920 och 1930-talet gav namnet till detta begrepp.
Se Svenskar i utlandet för litteratur och länkar.
Klimatflyktingar
Under senare tid har ”klimatflyktingar” uppmärksammats mer och mer. I Utlänningslagen 2005:716 finns sedan 2005 en ny paragraf:
"2 § Med skyddsbehövande i övrigt avses i denna lag en utlänning som i andra fall än som avses i 1 § befinner sig utanför det land som utlänningen är medborgare i, därför att han eller hon
...
3. inte kan återvända till sitt hemland på grund av en miljökatastrof"
Denna paragraf har än så länge, 2011, inte åberopats av någon, eller i varje fall har Migrationsverket inte tillämpat den.
Litteratur
Erlandsson, Isabell: Vem är flykting? : en undersökning av "klimatflyktingars" möjlighet till inkludering i grundflyktingbegreppet. Lunds universitet, 2009.
Koreaner
Det koreanska kulturmönstret har formats genom landets grannskap med den kulturella och politiska stormakten Kina. Genom nära kontakter med Kina blev Korea mycket tidigt en hög civiliserad nation. Av de intellektuella strömningar från Kina, vilka skulle komma att påverka den andliga och social utvecklingen i Korea, är konfucianismen och buddhismen de klart viktigaste.
I det traditionella koreanska samhället har mansdominansen varit total och kvinnan har varit förvisad till att verka inom hemmets dörrar.
I samband med andra världskrigets slut delades den koreanska halvön vid den 38:e breddgraden av Sovjetunionen och USA i två ockupationszoner. År 1948 bildades av dessa zoner två stater, Demokratiska Folkrepubliken Korea i norr och Republiken Korea i söder.
De svensk-koreanska kontakterna har så gott som uteslutande varit koncentrerade till Republiken Korea.
Sedan slutet av 1950-talet har svenska industriföretag upprättat egna representationskontor i Korea, delvis med svensk bemanning. Bland dessa företag kan nämnas Gadelius, Eklöf, ASEA, Volvo, Atlas Copco och Ericsson med flera.
Av ovanstående framgår att under tiden 1950-1985 har mer än 2 000 svenskar tjänstgjort i Korea.
Koreansk invandring till Sverige
Personliga kontakter av skilda slag som sedan 1950-talets början knutits mellan svenskar och koreaner har haft en avgörande betydelse för den koreanska immigration till Sverige. En relativt omfattande immigration utgörs av de koreanska adoptivbarn som sedan 1965 regelbundet kommit till Sverige. År 1985 fanns i Sverige cirka 7 000 barn av koreanskt ursprung och födda i Korea, vilka adopterats av svenska föräldrar.
I fråga om bosättningsmönster, social struktur och kulturmönster skiljer sig adoptivbarnsgruppen självklart ifrån övriga koreanska grupper i Sverige. De har av naturliga skäl integrerats med sin svenska omgivning och torde inte på något sätt avvika i dessa avseenden.
De övervägande delen av de akademiskt utbildade koreanska immigranterna över 30 år torde ha fått sin utbildning i Sverige.
Koreanerna som grupp har i hög grad bevarat sitt koreanska kulturmönster i sitt nya hemland; framförallt gäller detta relationerna inom gruppen. Viktigast i detta avseende är de konfucianskt färgade familjerelationerna med mycket starka och tämligen hårt reglerade hierarkiska relationsband.
Traditionell vördnad för och strävan till utbildning samt bevarande av det egna språket utgör likaledes viktiga delar av det koreanska kulturmönstret.
Organisationer
I Sverige finns ett flertal organisationer och sammanslutningar med anknytning till Republiken Korea (Sydkorea): Svenska Koreaföreningen (Swedish-Korean Society) grundad 1951, cirka 500 medlemmar; Kamratförbundet svenska koreaambulansen, grundad 1951, cirka 800 medlemmar; Koreanska sällskapet i Sverige (Korean Association in Sweden), grundat 1961, cirka 1 600 medlemmar. Koreanska Föreningen (Korean Residents in Sweden) utgör en sammanslutning av koreaner is Sverige och utger en koreanspråkig tidskrift Uri Sosik (Våra Nyheter). Svensk-Koreanska Sällskapet grundades 1957 och utgör en vänskapsförening mellan Sverige och Demokratiska Folkrepubliken Korea (Nordkorea).
Litteratur
A Handbook of Korea. - Seol : Ministry of Culture and Information, 1982.
Hansen, K., Korea : morgonstillhetens land. - Stockholm : Koreanska sällskapet i Sverige, 1987.
Piltz, A.C. G., Litteratur om Korea i urval. - Stockholm : Koreanska sällskapet i Sverige, 1981.
Kosovarer
Kosovo var fram till den 16 februari 2008 en del av republiken Serbien. Den 17 februari förklarade Kosovo sig en självständig stat. Flera länder har erkänt den nya statsbildningen.
Den nya republikens namn skrivs Kosova på landets huvudspråk och Kosovo på en del andra språk.
I början på 1990-talet tvingades många människor på flykt, så även till Sverige. De flesta som flydde då tillhörde den albanska majoriteten. Mer än 40 000 kosovoalbaner kom till Sverige under mycket kort tid. Det finns flera folkgrupper förutom albaner, romer och serber är två av de viktigaste minoriteterna i det nya landet.
För medborgare i Kosova är "kosovar" den rätta benämningen, men man kan använda termerna "kosovoalban", "kosovoserb" eller "kosovorom" för att beteckna människor från respektive folkgrupp.
Länkar
Kosova e bukur (Kosova - en presentation i YouTube)
Krigsbarn
Under andra världskriget förflyttades många barn från ett land till ett annat i det goda syftet att rädda deras liv. Många av dessa barn fick efter kriget stanna kvar i mottagarlandet och adopterades av de familjer som tagit emot dem. Andra återvände hem. Ytterligare några återvände till mottagarlandet när de upptäckte att de hade förlorat språket och kontakten med den biologiska familjen inte blev vad de önskade.
Under och vid slutet av det spanska inbördeskriget fördes ca 3.000 barn bort från striderna till bl.a. Ryssland och Mexico. Dessa fick inte återvända förrän efter Sovjetunionens fall eller efter Francos död. Under andra världskriget fördes ca 70.000 finska barn över till Sverige. Likaså fördes en del barn från Norge, barn till norska mödrar och tyska soldater till Tyskland och andra länder. Några hamnade sedan i Sverige. Alla dessa grupper kallas för "krigsbarn".
Länkar
Sotalapset - näyttelyyn (utställning om finska krigsbarn)
Kriminalitet
Se
Kroater
Historisk Bakgrund
Kroaterna kom till Balkan under 700-talet. Genom sin tidiga anknytning till den romerska kyrkan kom de också att utgöra en del av den Västeuropeiska kulturkretsen, till skillnad från serberna som utvecklades under inflytande från Byzans och den ortodoxa kyrkan.
Kroaternas politiska och kulturella centrum låg till en början i Dalmatiens kustområde, och den första kroatiska staten uppstod när furst Tomishav år 925 antog kungatiteln. Under de följande tvåhundra åren lyckades Kroatien bavara sin självständighet, och landets status bekräftades när påven krönte kung Zvonimir (1076-1089). Efter de maktstrider, som uppstod vid Zvonimirs död, tog ungarna kontrollen över landet, som formellt ingick en union med Ungern. Kroaterna levde därefter fram till 1918 under Ungerns, respektive Österrike-Ungerns, överhöghet.
Formandet av en kroatisk identitet var en komplicerad process och illustrerar den stora roll religionen kan spela som nationsbyggande faktor. Det var katolicismen och tillhörigheten till västeuropeisk kultur som skilde kroaterna från Serberna och kunde utgöra grunden för deras nationsbyggande.
Utvandring från Kroatien
I andra världskrigets slutskede lämnade uppskattningsvis 200 000 jugoslaver hemlandet, många av de kroater, som via flyktingläger i Italien och Österrike spreds över västvärlden.
1960-talets arbetskraftsmigration kom i hög grad att beröra kroaterna. Enligt folkräkningssiffrorna från 1971 befann sig cirka 300 000 kroater i de västeuropeiska industriländerna, de allra flesta (cirka 70 %) i Tyskland. Utvandrarna från Kroatien tillhör alla sociala skikt och kommer från skilda regioner.
Kroaterna i Sverige
De första kroaterna kom till Sverige som flyktingar och statslösa efter andra världskriget. Den stora invandringen äger dock rum i samband med arbetskrafts-migrationen under 1960-talet. Det finns inga exakta uppgifter rörande antalet kroater i Sverige, men siffror mellan 12 000 och 20 000 har nämnts. Av allt att döma är kroaterna koncentrerade till södra och västra Sverige: regionerna runt Göteborg och Malmö samt Halland och Småland.
Svårigheterna att rekrytera kroater till de, ofta serbiskdominerade, jugoslaviska föreningar ledde till att det under 1970-talet rent nationella föreningar, något som stöddes av kroatiska myndigheter i hemlandet. Det kroatiska riksförbundet utger en kulturtidskrift Hrvatski glasnik (Den Kroatiske budbäraren) och försöker på olika sätt ta till vara och aktivera kroatiska intressen.
Också i Sverige spelar kyrkan en stor roll för kroaterna. Man deltar relativt ofta i gudstjänster och en stor del av de kroatiska barnen följer den kyrkliga religionsundervisningen.
Länkar
Kroatisk tidskrift i Sverige
Kulturmöte
Kulturmöte används för att beteckna möte mellan människor med olika kulturella bakgrund.
Länkar
Litteratur om kulturmöte
Kurder
Kurderna härstammar från ett relativt sammanhängande område i västra Asien som kallas Kurdistan och omfattar Östra Turkiet, nordöstra Irak, nordvästra Iran samt längs Syriens nordgräns. Området har under de senaste 80 åren präglats av återkommande uppror och gerillakrigföring riktat mot centralmakten i respektive land.
Det finns olika uppskattningar om antalet kurder i världen. Kurderna i Kurdistan uppskattas till mellan 23 miljoner och 33 miljoner och kanske ännu mer. Den senaste uppskattningen görs av Zentrum für Kurdische Studien i Bonn. Enligt dem skulle det finnas ca 1,1 miljon kurder i Europa året 2002.
Kurderna i Turkiet saknar alla rättigheter som etnisk minoritet inom landet men detta håller på att ändras i och med Turkiets begäran om inträde i den Europeiska Unionen.
Kurderna i Irak har sedan 1974 lyckats tillförsäkra sig viss kulturell autonomi. De erkänns som etnisk minoritet i den irakiska konstitutionen; kurdiska används som undervisningsspråk, och det finns också avdelningar för kurdiska studier såväl i staden Süleimaniyas som vid Bagdads universitet. Efter det senaste Irak-kriget har kurderna fått en nyckelroll i staten Iraks utveckling.
Kurderna i Iran bebor landets västra gränsområden. I dag saknar regimen kontroll över landsbygden , som behärskas av kurdisk gerilla.
I Syrien bor kurderna framförallt längs dess norra gräns mot Turkiet samt i gränstrakterna mot Irak. De utgör 8 procent av landets totala befolkning. Någon kulturell autonomi har man emellertid inte uppnått.
Kurder i Sverige
Merparten av kurderna i Sverige kommer från Turkiet, men det finns även kurdiska invandrare från Irak, Iran och Syrien. Svensk statistik anger som bekant endast nationalitet varför de exakta antalet kurder i Sverige inte låter sig fastställas. Den äldsta gruppen är kurdisktalande invandrare från Konyaprovinsen i centrala Anatolien vilka började invandra som arbetskraft under 1960-talets mitt.
Redan 1967 kom några kurdiska studenter till Uppsala. I samband med militärkuppen i Turkiet 1971 skedde den första flyktinginvandringen av kurder till Sverige. I samband med amnestin 1974 återvände en del kurder till Turkiet medan andra blev kvar. Därefter har invandringen och framförallt flyktinginvandringen från Turkiet till Sverige tilltagit.
Den näst största gruppen är kurder från Irak. De började flytta in i Sverige vid 1970-talets mitt. Sedan dess har denna invandrings flyktingkaraktär accentuerats och kurderna från Irak är den grupp som vuxit snabbast under 1980-talet till följd av kriget mellan Iran och Irak, och senare under 1990-talet efter Kuwait-kriget och det fortsatta förtrycket i Irak, trots att den kurdiska delen av Irak åtnjöt ett visst mått av självständighet med eget parlament.
Från Iran har den kurdiska invandringen varit relativt liten. Merparten torde vara studenter, men en del är flyktingar.
Föreningsverksamhet
Den kurdiska föreningsverksamheten är livlig. I Sverige har ett mycket stort antal kurdiska föreningar bildats under 1970- och 1980-talet. De första kurdiska föreningarna bildades med stöd av Immigranternas Riksförbund. Numera är det Kurdiska Riksförbundet som övertagit verksamheten och samordnar de kurdiska invandrarföreningarna som fanns framförallt i Göteborg och Uppsala samt i Stockholmsregionen.
I slutet på 1990-talet och i början på 2000-talet har andra riksorganisationer bildats: Kurdiska föreningarnas råd i Sverige och Kurdiska Unionens riksförbund, förutom en del kulturorganisationer av riksintresse.
Många kurdiska föreningar är närmast att betrakta som politiska exilorganisationer som verkar för ett självständigt Kurdistan.
Interna länkar till Immigrant-institutets sidor
Litteratur om kurder
Kurdiska tidskrifter i Sverige
Kurdiska författare i Sverige. Sök på resp. land.
Yusuf Küpeli: Det kurdiska folket
Kurdernas historia (Drygt 20 miljoner kurder)
Länkar till kunskapscentra, bibliotek, förlag
Apec förlag
Institut kurde de Paris
"L'Institut kurde entretient la plus importante bibliothèque kurde du monde occidental".
Institut kurde de Bruxelles
Kurdiska Arkiv & Kunskapcentret - SARA
Kurdiska biblioteket i Stockholm
Navend - Zentrum für Kurdische Studien - Bonn
Washington Kurdish Institute
Kurdiska
Det kurdiska språket är en gren av den indoeuropeiska familjen. Kurdiskan är släkt med persiska, baluchi, tadjikiska, urdu, och pashto i Afghanistan och de flesta av de europeiska språken som tyska, italienska, spanska, franska, de skandinaviska språken och engelska.
Arabiska är ett semitiskt språk och turkiska ett altaiskt, därmed är de från helt skilda språkgrupper och inte besläktade med kurdiskan.
Det finns två huvuddialekter inom kurdiskan, nordkurdiska (kurmandji) och sydkurdiska (sorani). Andra dialekter är gorani, hewrami, kermanšahi och kirdki.
Mellan dem finns betydande skillnader. De flesta kurder talar kurmandji-dialekten. Den andra stora dialekten är sorani, som talas i Iran och Irak. Den tredje största är luri, som talas i Kirmansahtrakten i Iran. Den fjärde största är zazaki, eller dimli, som talas av 20 procent av Turkiets kurder, vilket motsvarar cirka tre miljoner människor. Zazaki och gurani skiljer sig mycket från andra kurdiska dialekter. Några lingvister anger zazaki som olikt språk till kurdiska. Se länkarna nedan.
Inom hela språket har sydkurmandji utvecklats mest, särskilt i skriftligt hänseende. Kurder skriver på det arabiska, kyrilliska och latinska alfabetet. Dessutom finns många kurdiska intellektuella i det forna Sovjetunionen.
Kurmandji skrivs med latinskt alfabet medan sorani skrivs med arabiskt alfabet. Kurderna i Ryssland använder det kyriliska alfabetet.
Att kurdiska skrivs med olika alfabet har försvårat och förhindrat utvecklingen, men trots förbud och förtryck har poesi, prosa och tidningar givits ut.
Skriftlig kurdisk litteratur har funnits sedan 1000-talet. Kurdernas nationalepos "Mem u Zin" skrevs av den kurdiska poeten Emedi Khani, som levde mellan 1651-1707.
Länkar
Kurdish language
La langue & la littérature kurdes, Institut Kurd de Paris
Kvotflyktingar
Personer som ingår i den av riksdagen bestämda speciella kvot av skyddsbehövande och som bereds bosättning i Sverige, eftersom deras situation bäst kan lösas genom överföring till ett tredje land. Uttagningen och resan till Sverige organiseras av Statens invandrarverk, numera Migrationsverket, i nära samarbete med UNHCR, FN:s Flyktingkommissarie. Kvoten är avsedd för människor som inte kan få skydd på annat sätt eller som inte kan återvända till sitt land. (källa:UD)