Chilenare Desertör Diskriminering Diskrimineringsombudsmannen
Chilenare
Svenska socialdemokrater och särskilt Olof Palme har haft ett öppet sinne för den politiska utvecklingen i Latinamerika. Områdets länder har en betydelsefull plats i socialdemokratins internationalism. Under 1960-talet blev Sverige en fristad åt brasilianska flyktingar som anlände efter militärkuppen 1964, åt landsflyktiga från Dominikanska republiken som ankom efter USA:s invasion av ön 1965, och dessutom åt många vänsterpolitiker från andra latinamerikanska länder.
Under president Salvador Allende (1970-1973) gav Sverige generös hjälp till utvecklingsprogram i Chile. År 1971 började en svensk grupp att publicera Chilebulletinen för att stärka solidariteten med den chilenska revolutionära experimentet.
Den snabba tillväxt av antalet latinamerikaner i Sverige efter den chilenska militärkuppen 1973 är ett resultat av svensk utrikespolitik, latinamerikanska politiska omvälvningar och i viss utsträckning förhoppningen om bättre ekonomiska villkor.
Den största delen av de 30 000 latinamerikaner som fanns i Sverige vid 1980-talets mitt har alltså kommit till landet efter 1973.
Fastän inte alla latinamerikaner i Sverige kan klassificeras som politiska flyktingar, har tillväxten av denna grupp inte ägt rum utan politiska övertoner. Under de första åren efter militärkuppen var Sverige det europeiska land som tog emot de flesta kvotflyktingar.
Chilenska politiska flyktingar blev således de första kvotflyktingarna i Sverige under perioden efter 1973. De var huvudsakligen akademiker, studenter och arbetarledare.
Flyktingpolitiken
Den första administrativa förändring som drastiskt påverkade förhållanden för den latinamerikanska exilgruppen var en rapport från svenska ambassaden i Chile år 1977 vari man redogjorde för den politiska situationen i landet. Villkoren för inrikespolitiken ansågs ha normaliserats och detta innebär att B-flyktingar och spontana flyktingar inte behövde lida förföljelse om de skickades tillbaka. På basis av denna bedömning återsändes den 19 mars 1982 för första gången chilenska flyktingar direkt till Chile från Arlanda flygplats.
Med socialdemokraternas återkomst till makten 1982 har latinamerikanerna funnit mer förstående företrädare inom den svenska regeringen. Detta återspeglas också i statistiken genom en markant ökning av i synnerhet chilensk invandring till Sverige under 1980-talet.
Många av de som inte kunde anpassa sig i det svenska samhället eller som hyste stark optimism beträffande sin egen framtid har återvänt legalt eller illegalt till sina länder, när situationen har blivit säkrare. Några av dem har till och med på nytt återvänt till Sverige på grund av politisk förföljelse eller svårighet att få arbete. Det finns fortfarande latinamerikaner som återvänder eller planerar att göra det. Under senare år har framförallt bolivianer och uruguayaner, ofta med ekonomiskt stöd från Statens Invandrarverk, återvänt till sina hemländer efter det att situationen förbättrats där.
Föreningslivet bland latinamerikaner i Sverige är rikt utvecklat. Vid mitten av 1980-talet uppskattades antalet latinamerikanska föreningar och kommittéer i Sverige till över 150 stycken. Merparten av dessa föreningar ägnar sig framförallt åt solidaritetsarbete och exilpolitik. Dessutom finns det ett stort antal nationella föreningar, där framförallt chilenare och uruguayaner har bildat flera organisationer i Stockholm, Uppsala, Göteborg och på andra håll i landet.
Även tidskriftsfloran är rik. Nämnas kan veckotidningen Liberación och kvinnotidningen Micaela samt föreningstidskrifterna Pueblo Indoamericano, Aportes, Question, Suplemento och Tiempo Libre.
Länkar
Spanskspråkiga tidskrifter i Sverige
Litteratur om latinamerikaner i Sverige
Desertör
Soldat eller annan militär som överger sin krigstjänst, det kan även gälla det militära försvaret under fredstid.
Enligt tidigare utlänningslag fick en utländsk desertör som sökte asyl i Sverige stanna här om han riskerar hårt straff eller att bli sänd till krig. Den nya utlänningslagen från 2005 innehåller inga paragrafer om desertörer, utan det gäller då den allmänna paragrafen om vilka som är flyktingar eller har skyddsbehov.
Under Vietnamkriget kom ett stort antal amerikanska desertörer till Sverige. De flesta stannade även efter krigsslutet.
Diskriminering
Diskriminering kan beskrivas som olika behandling av lika fall. Om en person blir sämre behandlad än någon annan i liknande situation, när han eller hon exempelvis söker arbete eller bostad, är det diskriminering.
Man skiljer mellan individuell och strukturell diskriminering. Strukturell diskriminering innebär att de sociala reglerna är så anpassade att även om det inte tydligt är diskriminerande blir de det på grund av att t.ex. individerna i en särskild grupp inte kan komma ifråga när det gäller en viss förmån.
Konventioner
Det finns flera konventioner som förbjuder diskriminering.
Med utgångspunkt i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna har länderna undertecknat flera konventioner som förbjuder diskriminering på grund av ras, etnicitet, kön, religion eller politisk uppfattning.
Särskilda regler gäller till exempel mot diskriminering i arbetslivet, där ILO, den internationella organisationen för arbetsmarknaden, varit pådrivande.
Sverige
Sverige har infört flera lagar mot diskriminering. Det finns även särskilda paragrafer i de allmänna lagar som förbjuder diskriminering. Här nedan kan du läsa paragraferna från Brottsbalken: Brottsbalk (1962:700) Utfärdad: 1962-12-21 Ändring införd: t.o.m. SFS 2003:1157
16 kap. Om brott mot allmän ordning 8 § Den som i uttalande eller i annat meddelande som sprids hotar eller uttrycker missaktning för folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse eller sexuell läggning, döms för hets mot folkgrupp till fängelse i högst två år eller om brottet är ringa, till böter.
Är brottet grovt döms till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om meddelandet haft ett särskilt hotfullt eller kränkande innehåll och spritts till ett stort antal personer på ett sätt som varit ägnat att väcka betydande uppmärksamhet. Lag (2002:800).
9 § En näringsidkare som i sin verksamhet diskriminerar någon på grund av hans ras, hudfärg, nationella eller etniska ursprung eller trosbekännelse genom att inte gå honom till handa på de villkor som näringsidkaren i sin verksamhet tillämpar i förhållande till andra, skall dömas för olaga diskriminering till böter eller fängelse i högst ett år.
Vad som sägs i första stycket om en näringsidkare tillämpas också på den som är anställd i näringsverksamhet eller annars handlar på en näringsidkares vägnar samt på den som är anställd i allmän tjänst eller innehar allmänt uppdrag.
För olaga diskriminering dömes även anordnare av allmän sammankomst eller offentlig tillställning och medhjälpare till sådan anordnare, om han diskriminerar någon på grund av hans ras, hudfärg, nationella eller etniska ursprung eller trosbekännelse genom att vägra honom tillträde till sammankomsten eller tillställningen på de villkor som gäller för andra.
Om någon som avses i första-tredje styckena på sätt som där sägs diskriminerar annan på grund av att denne har homosexuell läggning, döms likaledes för olaga diskriminering. Lag (1987:610).
Den senaste lagen mot diskriminering, Diskrimineringslag (2008:567) , trädde i kraft den 1 januari 2009.
Länkar
Flera länkar om diskriminering och rasism hittar du på vår sida: immi.se/rasism
Diskrimineringsombudsmannen
Diskrimineringsombudsmannen, DO, är en av regeringen utsedd, självständig myndighet. Den ursprungliga officiella benämningen var "Ombudsmannen mot etnisk diskriminering" fram till 2008.
DO-befattningen tillkom genom lagen mot etnisk diskriminering, som trädde i kraft 1 juli 1986.
DO hjälper den som har blivit utsatt för etnisk eller religiös diskriminering att ta till vara hans/hennes rättigheter. DO kan ge dig råd, juridiskt stöd och föra talan vid en rättegång. DO kan däremot inte ändra domar, utdöma straff eller gå in i pågående rättegångar.
DO arbetar också med information och utbildning. Det innebär bland annat att DO ofta medverkar på möten runt om i Sverige för att informera om hur man förebygger diskriminering.
I DO:s uppdrag ingår även att granska olika branscher för att ta reda på vad de vet om lagstiftningen mot diskriminering.
DO kan också föreslå regeringen lagändringar och andra åtgärder för att motverka etnisk diskriminering på alla samhällsområden.
Bara etnisk diskriminering 1986-2008
DO hade under 1986-2008 mandat att arbeta med diskriminering på grund av etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning.. Med etnisk tillhörighet menas att någon tillhör en grupp av personer som har samma nationella eller etniska ursprung, ras eller hudfärg. För andra diskrimineringsgrunder finns det också ombudsmän.
Den första DO:n var advokaten Peter Nobel (1986-1992).
All sorters diskriminering från 2009
Sedan 2009 omfattar Diskrimineringsombudsmannens arbetsfält all sorters diskriminering. DO ska motverka diskriminering och på andra sätt främja lika rättigheter och möjligheter oavsett kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder, sexuell läggning eller ålder.
Länkar
Diskrimineringsombudsmannen