Emigranter Engelsmän Ensamkommande Eritreaner Ester Estlandssvenskar Etiopier Etnicitet Etnisk diskriminering Exil Exillitteratur Extremism
Emigranter
En emigrant (utvandrare) är en person som flyttar från ett politiskt-geografiskt område till ett annat. I det nya området eller landet är man samtidigt immigrant invandrare). Om man använder ordet emigrant eller immigrant beror mest på vad det är man betonar främst, att man har lämnat sitt land eller att man har kommit till ett nytt land.
Engelsmän
Begreppet engelsmän används här som synonym till britter. De första engelsmän som kom till Sverige var sannolikt handelsmän. Engelska köpmän vistades framförallt på västkusten. Det svenska Ostindiska Kompaniet etablerades 1731 på brittiskt initiativ med engelskt kapital och engelsmän spelade även stor roll för kompaniets verksamhet.
Några av Stockholms ledande handelsdynastier var av brittisk ursprung. Här kan nämnas handels. Även inom manufakturerna utgjorde engelsmännen ett viktig inslag.
Efter andra världskrigets slut började större grupper av engelsmän att invandra till Sverige. Enligt den officiella statistiken bodde 487 "brittiska undersåtar" i Sverige 1945. Antalet hade mer än fördubblats 1950 (1 027) och ökningen fortsatte under de följande decennierna.
Således bodde knappt 2 000 britter i Sverige 1960, och 5 500 år 1970. År 1986 bodde 8 816 brittiska medborgare i Sverige, vilket placerade gruppen på tionde plats, ungefär lika stor som chilenarna, grekerna och tyskarna. År 2000 var antalet invandrare från Storbritannien 14 602.
Bosättningsmönstret visar att den brittiska invandrargruppen i stor utsträckning är koncentrerad till storstadsområdena.
Ett betydelsefullt inslag i den sentida brittiska invandringen till Sverige utgör de engelsklärare som direktrekryterades till Sverige, ursprungligen av Folkuniversitetet.
Ensamkommande
Ensamkommande barn är enligt FN:s definition barn och ungdomar under 18 år, eller annan lägre myndighetsålder, som söker asyl i ett land utan att ha föräldrar eller andra vårdnadshavare tillgängliga i mottagarlandet.
Enligt Migrationsverket:
Ett ensamkommande barn är ett barn under 18 år som kommer till Sverige utan någon av sina föräldrar eller någon annan vuxen person som har trätt in i föräldrarnas ställe. Det gäller även barn som efter ankomsten till Sverige står utan sådan ställföreträdare.
När det gäller ensamkommande barn ansvarar kommunen bland annat för att utreda och fatta beslut om placering (det vill säga boende för barnet), utse god man och erbjuda skolgång.
2012-2015 hade en dramatisk ökning av ensamkommande flyktingar ägt rum i Sverige. Se tabellen nedan.
Ensamkommande flyktingbarn. År 2002 - 2020
|
2002 |
2003 |
2004 |
2005 |
2006 |
2007 |
2008 |
2009 |
2010 |
2011 |
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
|
550 |
561 |
388 |
398 |
820 |
1 264 |
1 510 |
2 250 |
2 393 |
2 657 |
|
2012 |
2013 |
2014 |
2015 |
2016 |
2017 |
2018 |
2019 |
2020 |
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
|
3 578 |
3 852 |
7 049 |
35 369 |
2 199 |
1 336 |
944 |
902 |
500 |
Källa: Statistiska centralbyrån
Eritreaner
Eritrea:
Yta : 120 000 kvadratkilometer.
Huvudstad : Asmara
Folkmängd : 3 miljoner
Språk : Flera språk i Eritrea är besläktade. Det största språket, tigrinja, som talas i högländerna, är besläktat med tigré, som talas i västra Eritrea, och med amhariska, det statsbärande språket i Etiopien. Arabiska talas av många. Därutöver finns ett antal mindre språk.
Bakgrund
Eritrea ligger i nordöstra Afrika, och gränsar till Sudan i väster, Etiopien i söder och Djibouti i sydost med en lång kust mot Röda havet. Det är ett litet land, ungefär en fjärdedel av Sveriges yta, med 3,5 miljoner invånare. Fyra femtedelar av befolkningen är jordbrukare och boskapsskötare.
Under andra världskriget ersattes Italien av Storbritannien som tog över kontrollen av Eritrea. Andra världskrigets segermakter tillsatte en kommission för att avgöra Eritreas framtida status, men dess medlemmar kunde inte komma överens. Genom beslut i FN ingick Eritrea i federation med Etiopien. Det utlovade självstyret för Eritrea inom federationen uteblev dock. Flera motståndsrörelser inledde en väpnad kamp för självständighet. En kvarts miljon civila och 70 000 gerillasoldater beräknas ha dödats i kriget. Över en halv miljon människor flydde landet, varav många fortfarande bor i flyktingläger. Många eritreaner fick en tillflyktsort i Sverige. I Sverige har eritreanerna en väl utbyggd organisationsverksamhet. Sedan 1982 finns ett riksförbund (Eritreanska riksförbundet).
Tillsammans med etiopiska befrielserörelser lyckades till slut Eritrean People's Liberation Front besegra den etiopiska armén. 1993 blev Eritrea en självständig stat och medlem i FN:s generalförsamling. Dessvärre blev Eritrea det land som de flesta eritreaner i Sverige hade hoppats på och betecknas idag som en diktatur. Ett exempel är fängslandet av den svensk-eritreanska journalisten Dawit Isaak, som suttit nära tjugo år i fängelset, efter ett besök i hemlandet.
Eritrea är ett etniskt brokigt land. Nio olika språk samsas inom landets gränser, ungefär hälften av befolkningen bekänner sig till kristendomen medan den andra halvan är muslimer. För att undvika splittring mellan folkgrupperna lägger regeringen stor vikt vid att uppnå nationell enighet. En kommission på 50 personer från olika delar av samhället arbetade med att ta fram landets första författning. De första allmänna valen hålls under 1997.
De flesta eritreaner i Sverige har tigrinja som första språk. Bland eritreaner talas också tigre, blin, saho med flera språk. De flesta eritreaner födda och uppvuxna i Eritrea är både i tal och skrift två- eller trespråkiga och behärskar både tigrinja och amhariska. I Sverige lär sig dock ungdomarna i allmänhet inte amhariska utan behärskar svenska vid sidan av tigrinja.
Den tigrinjanska kulturen har effektivt influerats av den abyssinska kyrkans läror och dogmer. Alltsedan kyrkans grundande på 600-talet har så väl en sekulariserad som en religiös kultur skapats som kommit att utgöra grunden för kulturell identitet. Det finns nästa ingen del av det dagliga livet som kyrkan inte satt sin prägel på. I stort sett är alla årets dagar indelade i högtider och fastetider som bestämts av kyrkan. Till och med nyåret har blivit en religiös högtid.
Invandring till Sverige
I Sverige klassificeras eritreaner efter medborgarskap som etiopier. Detta gör att man ej med säkerhet kan fastställa antalet eritreaner bosatta i landet. Mellan 1976 och 1985 ökade den eritreanska befolkningen i Sverige med i genomsnitt 200 personer per år. Två tredjedelar bor i Stockholmsområdet, en fjärdedel i Uppsala. Även Göteborg har en betydande numerär.
Sett i relation till de ungefärligen 420 000 eritreanska flyktingar utgör de 4 000 eritreanerna i Sverige en mycket liten del. Det föreligger ingen övergripande studie över eritreanska flyktingar i Sverige. De eritreanska flyktingarna tillhör kategorin spontana flyktingar; de har på eget initiativ rest till Sverige och ansökt om politisk asyl. Många av dem har kommit via Sudan. I motsats till flyktingarna från Latinamerika består den eritreanska flyktinggruppen av ung generation, vars föräldrar stannat i Eritrea.
År 2000 var antalet registrerade invandrare från Eritrea 3 054. Eritreaner som kommit före 1993 är registrerade som medborgare i Etiopien. År 2000 fanns 11 907 personer från Etiopien, varav mer än hälften anses vara eritreaner.
Föreningar
Den eritreanska gruppen i Sverige är representerad genom föreningar som samlar flera generationer. Gruppen arbetar för att behålla sin identitet. 1982 bildades Eritreanska riksförbundet med syfte att bibehålla eritreansk kultur, att skydda medlemmarnas intresse och inte minst att informera den svenska allmänheten om det eritreanska folkets antikoloniala krig.
Riksförbundet utger en kvartalstidskrift på tigrinja, Dimtsi Eritrawian (Eritreanernas röst).
Litteratur
Björkegren, Inger, Eritreaner i Sverige : (en rapport om erfarenheterna av arbetet bland de eritreanska flyktingarna i Sverige). - Norrköping : Statens invandrarverk, 1989. - 61 s. : tab. - (Att ta emot flyktingar (Rapportserie), , ISSN 99-0839035-X) - ISBN: 91-7016-501-7
Bondestam, Lars, Eritreaner. - Norrköping : Statens invandrarverk. 1989. - 24 s. - (Grundinformation (Statens invandrarverk), , ISSN 99-1577856-2) -ISBN: 91-7016-498-3
Eritrea : grundinformation / utg. av Statens invandrarverk och Nordiska afrikainstitutet. - Stockholm : 1987. - 68 s. - (Grundinformation (Statens invandrarverk), ISSN 99-1577856-2)
Jacquin-Berdal, Dominique. Nationalism and ethnicity in the horn of Africa : a critique of the ethnic interpretation. - Lewiston, N.Y. : Edwin Mellen Press, 2003. - 250 s. - (African studies monograph series (Johannesburg, South Africa) ; no. 62) - Includes bibliographical references and index. - ISBN: 0-7734-6954-0
Pool, David. Eritrea: towards unity in diversity. - London : Minority Rights Group, 1997. - 32 s. - (Report / Minority Rights Group ; 97:1) - ISBN: 1-897693-71-0
Ester
Estland är den till ytan minsta (45 215 km²) av de tre baltiska republikerna Esterna är ett finsk-ugriskt folk, vilkas språk är närmast besläktat med andra östersjöfinska språk : finska, ingriska, karelska, liviska och votiska.
Skillnaderna mellan olika estniska dialekter är stora. Tidigare fanns två skriftspråk, ett nordestniskt och ett sydestniskt. Dagens estniska baserar sig på det tidigare nordestniska skriftspråket och är sedan 1918 undervisningsspråk på alla nivåer.
Migration
Under tidernas lopp har åtskilliga ester lämnat hemlandet för att slå sig ner utomlands. Då det självständiga Estland utropades år 1918 beräknade man att omkring var sjätte est, sammanlagt en kvarts miljon bodde utanför Estland. För närvarande torde antalet ester vara minst 133 900 personer, vilket motsvarar cirka 12,4 procent av samtliga ester.
I september 1944 inleddes en massflykt från Estland. Flyktingarna sökte sig till det neutrala Sverige eller Tyskland.
Omkring 20 000 ester och 6500 estlandssvenskar, en koloni som bott i Estland ända sedan "svensktiden" på 1600- och 1700-talen, flydde vid andra världskrigets slut över Östersjön till Sverige och fann nya möjligheter i värdlandet.
Antalet människor i Sverige år 1980 med rötter i Estland beräknas vara omkring 35 000. Av dessa är 15 300 födda i Estland, 14 000 tillhör den första och drygt 6 000 den andra sverigefödda generationen. Efter Estlands självständighet har återigen en viss invandring skett. År 2000 var antalet invandrare från Estland 10 253.
Det kulturella avståndet mellan det estniska och svensk samhället var (och är) kort, varför sverigeesternas sociala anpassning i Sverige på det stora hela torde ha förlöpt väl.
Organisationssträvanden
Då den stora flyktingvågen från Estland nådde Sverige under september -oktober 1944, verkade redan ett antal estniska föreningar i landet . Äldst var Stockholms Estniska förening som grundades under mellankrigstiden och som hade varit knuten till den estniska legationen i Stockholm.
Det estniska organisationslivet i Sverige torde för närvarande omfatta 200 olika sammanslutningar. En betydande del är lokala föreningar på de tjugotalet orter där den estniska kolonin är någorlunda stor. En annan kategori utgörs av intresseorganisationer som samlar medlemmar från olika delar av landet. Hit hör föreningar för olika yrkeskategorier. Slutligen finns centralorganisationer. De viktigaste av dessa är Estniska kommittén och Sverigeesternas förbund.
Under senare år har Estniska kommittén utvecklats till ett förbund av ett drygt fyrtiotal medlemsorganisationer. Man har omkring 1 100 direktanslutna och 4 000 kollektivanslutna (via någon till Estniska kommittén ansluten organisation) medlemmar.
Sedan 1973 utdelar Estniska kommittén ett årligt kulturpris och utger tidningen Teataja (Nyhetsförmedlaren).
Immigrant-institutets kultur-, förtjänst- och forskarpriser har gått till flera ester under årens gång. Bl.a. Käbi Laretei, Bernard Kangro, Rudolf Jalakas, Els Oksaar, Ilon Wikland och Valev Uibopuu.
Immigrant-institutet har också publicerat på svenska det estniska nationalepos Kalevipoeg i översättning av Alex Milits.
Länkar
Författare från Estland i Sverige
Estniska tidskrifter i Sverige
Estlandssvenskar
Av de drygt 30 000 flyktingarna från det krigshärjade Baltikum som vid andra världskrigets slut fann en fristad i Sverige var en betydande del estlandssvenskar, det vill säga estniska medborgare av svensk nationalitet och med svenska som modersmål. I oktober 1945 fanns i Sverige 6 810 estlandssvenskar. Antalet estlandssvenskar i Sverige vid mitten av 1980-talet var omkring 2 500.
Ursprung
Estland har hyst svenskar åtminstone sedan medeltiden. De svenskar som före andra världskriget bodde i Estland var visserligen få men utgjorde landets tredje största nationella minoritet efter ryssar och tyskar. Estlands svenskar bodde tämligen väl samlade i landets nordvästra del.
Överflyttningen
Estlandssvenskarna kom till Sverige antingen lagligen och organiserat eller olagligen. Flertalet estlandssvenskar anlände under 1943 och 1944 från det då tyskockuperade Estland. Efter förhandlingar mellan Tyskland och Sverige tilläts omkring 850 estlandssvenskar evakuera under sken av sjuktransporter. Vidare överskeppades ett stort antal estlandssvenskar lagligen till Sverige. Sammanlagt omkring 2 800 estlandssvenskar tog sig under perioden 1943-1944 till Sverige i egna båtar.
Till skillnad från esterna kom estlandssvenskarna till Sverige för att stanna för gott. Målsättningen var från första början att man skulle anpassa sig till det svenska samhället så snabbt som möjligt.
Organisationer
I motsats till esterna i Sverige uppvisar estlandssvenskar inte någon riktig föreningsflora. En samlande organisation existerar, nämligen Estlandssvenskarnas kulturförening Svenska Odlingens Vänner, som även ger ut tidskriften Kustbon.
Förutom Svenska Odlingens Vänner finns ytterligare några estlandssvenska föreningar i Sverige. Den äldste existerande sammanslutningen är Estlandssvenskarnas kristna förening som grundades 1944.
Litteratur
Aman, Viktor, En bok om Estlands svenskar. - Stockholm, 1961.
Aman, Viktor, Estlands svenskar : 25 år i Sverige. - Stockholm, 1968.
Jakobsson, Svante, Från fädernejorden till förfäders land : Estlandssvenskt bondfolks rymningar till Stockholm 1811-1834 : Motiv, frekvens, personliga konsekvenser. - Uppsala, 1976
Etiopier
Utbyggandet av dagens Etiopien
Etiopien ligger i nordöstra delen av Afrika, i det man kallar "Afrikas Horn". Detta land är en av världens äldsta nationer. Dess historia går tillbaka till hieroglyfernas tid i Egypten där det berättas om handeln med dåtidens Etiopien. Den moderna Etiopien har sin bakgrund i det Axumitiska kungariket som grundades redan 200 år före Kristus och ligger i dagens norra delar av Etiopien och södra delen av Eritrea. Denna civilisation var en av sin tids fyra mäktigaste fram tills dess förfall cirka 600-talet e.K.
Etiopiens moderna historia börjar i slutet av 1880-talet då kung Menelik lyckades återförena landet och göra slut på de pågående krigen mellan de små kungarikena och folkgrupperna, efter en lång process av splittring och intern maktkamp. Denna process ledde till erövringen av nya geografiska områden och utformningen av dagens Etiopien, med nya förutsättningar och problem. När Européer började dela upp och kolonisera Afrika så hade den nya Etiopien redan byggt en stat med en centralmakt, en militärstyrka och en administration och var i stånd att försvara sig. Addis-Abeba, som betyder "Den nya blomman" blev landets huvudstad 1887. Efter att ha etablerat sig och skapat nya kolonier försökte den Italiensk krigsmakten erövra Etiopien som sin koloni men led ett förkrossande nederlag 1896, som blev en förebild för nya rörelser i resten av Afrika och runt om i världen. Förutom Etiopien var Liberia det ena landet som har klarat sig undan Européernas intåg över Afrika. Dock lyckades Italienarna ockupera Etiopien under en femårsperiod, 1941–1945.
Genomgående i den etiopiska historien ser man att flera Kejsardömen med stark politiskt inflytande har avlöst varandra fram till 1974, där en militär grupp, känd som Derg, tog makten. Eftersträvan att forma ett rättvist samhälle med avskaffningen av Kejsaren Haile Selassie tog fel vändning när militärjuntan tog makten och försökte krossa all politisk opposition och bestämde att lösa samhällsproblemen med militära regler. Tusentals människor dog och miljontals gick på flykt. Denna regim satt vid makten mellan 1974-1991 och resulterade i den största utvandringen av Etiopier genom historien. Etiopien blev ett av de länder som producerade det största antalet politiska flyktingar i världen. De mänskliga rättigheterna trampades och krig blossade upp i alla delar av landet.
Etiopien har genom sin lång historia blivit ett diversifierat samhälle. Landet försöker forma en mer representativt stat, där mångfald ska understrykas och allas kulturella identitet bevaras. Etiopiens befolkning beräknas idag till 67,6 miljoner. Den etniska fördelningen visar följande statistik: Oromo 40 %, Amhara och Tigre 32 %, Sidamo 9 %, Shankella 6 %, Somali 6 %, Afar 4 %, Gurage 2 %, övrigt 1 % med cirka 80 olika språk totalt. Sen 1991 styrs Etiopien av EPRDF, som tog över makten efter att den militära regimen störtades. Idag är landet indelat i 9 federala stater och 2 självstyrande regioner. De geografiska utformningarna av regionerna är baserade på etniska tillhörigheter, vilket är hårt kritiserat. Kritikerna påpekar att den etniska indelningen av landet leder till att landet splittras, medan regeringen i sin tur argumenterar att den är en rättvis struktur som ger alla grupper rätten att bestämma över sitt öde.
Etiopien har historiskt och fortfarande med jämna mellanrum drabbats av torkperioder med svåra svältkatastrofer som följd. Sedan svältkatastrofen i mitten av 80-talet så har Etiopien blivit associerats mer med svältkatastrof och krig än sina forna stora dagar. Nationens framtid är kopplad till hur den kommer att lyckas lösa de ekonomiska och politiska problemen.
Utvandring av Etiopier
Det är svårt att avgöra hur många Etiopier som finns utanför Etiopien. Anledningen är att fram till 1991 har eritreaner varit inkluderade i statistiken som antecknat dem som etiopier. Den största andelen av etiopier i diasporan är bosatt i USA, där uppskattningsvis en halv miljon etiopier är bosatta. Enligt statistiken från 1998 bor cirka 16 000 etiopier i Sverige. Den första etiopiern kom till Sverige redan på 1800-talet. Sedan dess har ankomsten till Sverige varierat. De som kom till Sverige från 50-talet och fram till början av 70-talet återvände till Etiopien efter att ha slutfört sin utbildning. Ansökningar om fast bosättning i Sverige började öka efter 1974 när militärjuntan tog makten. I synnerhet på 80-talet ökade de politiska flyktingarnas inströmning från Etiopien till Sverige. Den största ökningen av flyktingar som flydde till Sverige blev på slutet av 80-talet, vilket var kopplat till det politiska instabilitetet, krigets intensifiering mellan den militära regimen och flera separatiströrelser. En studie från 1998 visar att de största grupperna av Etiopier bor i Stockholmsområdet och är sysselsatta i den offentliga sektorn. Förutom Stockholm är koncentrationen av etiopier i de stora städerna, såsom Malmö, Uppsala och Göteborg (Seyoum, 1998). Mellan 1990 och 2003 har antalet Etiopier som kommer till Sverige minskat kraftig. Detta berör både på EU:s och Sveriges hårda flyktingspolitik samt det någorlunda stabila politiska läget i Etiopien.
Elias Seyoum
Litteraturtips
Bahru, Zewde, A history of modern Ethiopia, 1885-1991. (Eastern African Studies). 2001. Oxford; James Currey; Athens, Ohio: Ohio University Press.
Pankhurst, Richard, The Ethiopians. Oxford: Blackwell, 1998. (The peoples of Africa).
Seyoum, Elias, Ethiopians in Sweden: a sociogeographical study. Uppsala; Univ., 1998. (Arbetsrapport, Kulturgeografiska institutionen ; 1998;309)
Zewde, Bahru och Pausewang, Siegfried, Ethiopia: the challenge of democracy from below. Uppsala: Nordic Africa Institute (Nordiska Afrikainstitutet); Addis Ababa: Forum for Social studies, 2002.
Etnicitet
Etnicitet används för att beteckna tillhörigheten till en etnisk grupp.
Etnisk diskriminering
Definition
Etnisk diskriminering definieras enligt lagen:
Med etnisk tillhörighet avses i denna lag att någon tillhör en grupp av personer som har samma ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung eller trosbekännelse.
Med etniska trakasserier avses i denna lag uppträdande i arbetslivet som kränker en arbetstagares integritet och som har samband med arbetstagarens etniska tillhörighet.
Etnisk diskriminering är negativ särbehandling beroende på tillhörighet till etnisk grupp.
Om man anser sig blivit diskriminerad på etniska grunder kan man idag vända sig till Diskrimineringsombudsmannen (DO) eller till någon av de antidiskrimineringsbyråer som numera finns i visa kommuner.
Se även Diskriminering och Diskrimineringsombudsmannen
Länkar
Exil
Exil betyder landsförvisning. Det finns otaliga exempel i historien där personer eller grupper tvingats från det område de bodde för alltid eller för en begränsad tid.
Exillitteratur
Litteratur skriven av författare som tvingats lämna sitt hemland på grund av politisk eller religiös förföljelse. Vissa blir ju författare först efter exilen medan andra är redan internationellt kända innan. På Immigrant-institutets bibliotek finns idag över 1000 författare representerade som varit födda utomlands och bosatt sig i Sverige. Av dem räknar man med att ca en tredjedel är exilförfattare medan övriga har invandrat av andra skäl. Någon strikt indelning går inte att göra.
Flera exilförfattare har fått Nobelpris i litteratur.
Länkar
Lista över Nobelpristagare som var/är invandrare
Invandrar- och exilförfattare i Sverige
Extremism
Länkar
Litteratur om högerextremism