Judar
Benämningen för befolkningen i Palestina som härstammar från Abraham och Isaac, och som bekänner sig till judendomen som religion. Under det judiska upproret mot den romerska ockupationen av Palestina 66-74 efter K. förstördes året 72 templet i Jerusalem och huvuddelen av den judiska befolkningen tvingades i exil. Sedan dess har judarna levt som minoritet i de flesta europeiska länderna och på andra kontinenter.
Den judiska kulturen kunde blomstra fritt i Spanien under tiden för det s. k. Återerövringen, det vill säga tiden från arabernas ankomst 711 till dess att det sista arabiska kungadömet besegrades av de spanska kungarna Isabel och Fernando 1492. Då fick judarna välja att lämna Spanien eller konvertera till kristendomen. De som lämnade Spanien bosatte sig i bl.a. Nederländerna, Grekland, Kreta, Marocko och vissa länder i Frmre Orienten som Syrien. De behöll det spanska språket, som kallas sefardi, som som kommer från benämningen för Spanien på hebreiska. Judarna själva kallas också sefarditer eller sefarder.
Förintelsen under andra världskriget som en följd av Adolf Hitlers maktövertagande i Tyskland och upphävandet av alla rättigheterna för judarna, där forintelsen skulle bli den slutliga lösningen är numera väl dokumenterad och vi hänvisar till andra källor nedan. Vi vet idag att 6 miljoner judar dog i koncentrationsläger, arbetsläger, de flesta av dem i gaskamrarna.
Mindre känt är att under andra världskriget räddades ca 5000 judar från Ungern till Spanien på grund av deras anknytning till Spanien fyra hundra år tidigare. Alla som kunde bevisa att de var sefarditer fick respass av den spanske konsuln. Han i sin tur stödde sig på en lag gällande i Spanien 1923-1930 om att ättlingar till judar som blivit utvisade från Spanien 1492 fick rätt att ansöka om spanskt medborgarskap och komma till Spanien.
Det var inte lätt att komma som jude till Sverige före och de första åren av det andra världskriget. På begäran av den svenska regeringen införde Tyskland en stämpel i passet med bokstaven "J". På det viset kunde svenska passmyndigheter skilja judar från andra. Först 1943 blev det mer uppenbart att Tyskland inte kunde vinna kriget och judarna tilläts komma till Sverige i större utsträckning.
Judar i Sverige
Judisk immigration till Sverige har varit förbjuden under långa perioder i svensk historia. Uttryckligt förbud utfärdades 1685, 1723, 1727 och 1748. År 1782 utfärdades ett officiellt judereglemente som gav judarna tillåtelse att bosätta sig och idka handel i Stockholm, Göteborg och Norrköping. Fulla medborgerliga rättigheter erhöll judarna först 1870. Kring sekelskiftet 1900 fördubblades antalet judar från ca 3.000 till 6.000 personer genom invandring från Östeuropa. Under och efter andra världskriget kom ytterligare grupper av judar, bl.a. med hjälp av de vita bussarna, som hämtade judarna direkt från förintelselägren och koncentrationslägren. Även 1968 kom en relativt stort antal judar från Polen på grund av förföljelserna där.
1999 levde enligt regeringens utredning om nationella minoriteter ca 25 000 judar i Sverige om man inkluderar både de som har två föräldrar med judisk börd och de som har en mor eller en far som är av judisk börd.
Länkar
Litteratur om judar
Judar, ryska
Länkar
Litteratur om ryska judar
Jugoslaver
Länkar
Litteratur om jugoslaver i Sverige
Serbokroatiska tidskrifter i Sverige