Majdanek

Majdanek

Av Hama Dostan

- 1 –

Jag ser omkring mig

Med Halabja offrens ögon*1

Tystnaden forsar över min själ

sakta går jag över den platsen

som jag önskade hedra

Den platsen där ni plöjde smärtan

Ni, som levde och berövades allt

som betyder något i livet

Tystnaden forsar över min själ

sakta går jag

jag bugar framför varje barack

varje krematorium

varje sten

varje bit av den jord ni trampade på

Jag ser omkring mig

Med Halabjas ögon

De svarta, mörka, blå, sorgsna ögonen

Samma ögon.

Liknande era ögon

Ögon som berövades av glädje

Ögon som berövades av livet

Ögon som fylldes av tomhet.

Med tomma livlösa ögon..

Stirrar jag

Samma ögon som ni

att vakna varje dag

och tvingas avtjäna

ett straff

Ett straff att överleva,

dö eller uthärda smärta

- 2 -

Kom kypare!

servera livets inre sorg

Vem kan överleva ett liv

utan att se

utan att finna något hopp?

Jag vandrade i Majdanek

Jag såg

Hur kärleks sol förmörkades

Hur ondskans

blåste bort era livsblad

Smärtan är så starkt i mitt inre,

bränner ner all kraft

och eldar upp vad

som finns kvar

jag är inte er värdig

men bär er smärta i min själ

- 3 -

O Majdanek

Fantasin är min tillflykt

Liksom er

jag vandrade tillbaka i tiden

Er tid

Som en osynliga ande

Följde jag ert eländes liv

Och vandrade i livets

eviga plåga

Jag vandrar med er

Jag bevittnar,

jag hör viskningar, era ord

Förtvivlans ord

kampen och döden

I skräckkabinettet

satt jag bredvid er

Ni hade inte onda tankar

hade ingen aning

om vart ni skulle

Ni hoppades att få bättre,

Ni visste inte bättre

Och tåget gick

och smärtan följde med lika fort

Jag såg på er med samma ögon

som såg

när kurdiska familjerna *2

deporterades till döden

Jag såg men såg ingenting

jag hörde och hörde ingenting

Jag kände och kände ingenting

jag följer bara er vandring.

Jag såg era oroliga ögon i många färger

speglade förtvivlan och tomhet

tårarna kom inte ut ur era ögon

Många svimmade

och andra dog innan ni kom fram

barnen orkade inte längre gråta,

ingen hade ork att lyssna

vad är det som väntar på er

scenerna, händelserna växer

och jag hinner inte med

 

- 4 -

 

Efter den långa färden

utan mat och vatten

kom tåget fram

Men inte alla

det första urvalet började

Ni förs dit med familjen

men skilt sedan åt

det var det sista

ni såg av varandra

män, kvinnor och barn

De slog med käppar och ni föll

de sparkade på magen

och trampade på er

kvinnorna höll orkeslösa

skrämda barnen i famnen

i sina armar

ovetande om

var de var på väg!

Ni var tvungna att kläd av er

och lägga era saker i ordning

I nazistiskt ordning

ni gick en efter en

in i en stor källare

som liknade ett duschrum

dörrarna stängdes,

Behållarna avgav ämnen

som dödar människor direkt

Bödlarna bevittnar i sina kikhål

med lust njöt de av vad de såg

sen öppnades dörren,

Den öppnade sig dagligen

liken lastades av

raka vägen

till krematorier

I sådana här ugnar,

brändes miljoner kroppar

Skorstenen bevittnade

Hur de gjorde sig av

med den dagliga skörden.

Jag är här som en osynlig vakt när

tåget kom fram varje dag

Ett fåtal kvinnor

fick överleva

och resten, hamnade i gaskamrer

 

- 5 -

Jag vandrade med er

Ni som klarade urvalet.

första urvalet!

Ni rakades

tilldelades ett nummer

förolämpades så länge ni levde

Ni var ingen

existerade inte längre

glömde vad ni hette

varifrån ni kom

På morgon

mycket tidigt på morgonen

Det som livet gav er:

svält ..slavarbete

och sjukdom

ni frös,

ni stod på led länge

med trasiga kläder

trasiga skor

För era bödlar

var Ni inte mänskliga varelser

 

om man inte hade något hopp

om man var orkeslös

om man var mager,

om kroppen, revbenen eller armarna,

skavde i en smutsig, stinkande barack

hud mot hud med döden

Ni fick mat

men bara så mycket

att eländet förlängdes

Ibland kom döden som en räddning

 

- 6-

Jag försökte vandra med era tankar,

hur ni kände

jag letade men fann ingenting

Den enda ni tänkte på

-överlevnaden

Att inte bli utvald

nästa dag –

nästa månad.

När man blev vald

Blev man vald till döden

Nu efter så många år

står jag och ser era ögon

ser jag samma förtvivlan som

jag såg i Halabja offers ögon

när de gasades ihjäl med samma gas.

O Majdanek

Jag ser omkring mig

med Halabja offrens ögon

Välden är blind

de såg inte er lidande,

de är lika blinda igår

de är lika blinda idag

de ser inte vad händer i

i Bosnien, i Kurdistan....

Våren-1995

(Författaren är kurd och född i Halabja/Irak. )