Prismotivering: Göran Rosenberg tilldelas Immigrantinstitutets förtjänstpris för en intellektuell och hederlig journalistik som alltid bygger på en genomtänkt humanistisk människosyn. Genom att dissikera de grumliga och ojämlika tankegångar som ligger bakom nationella ideologier och uttrycka sina åsikter i lättbegripliga och pregnanta formuleringar har han bidragit till att göra Sverige till ett bättre land att leva i för hela dess befolkning.

Göran Rosenberg är en klarsynt världsförbättrare. Hans granskning av samhället har alltid sin grund i en humanistisk människosyn och sker fördomsfritt och med stor kunskap om omvärlden. Den bygger på en djup insikt om demokratins innebörd och behovet av att försvara den. Hans gärning är ett i bästa mening intellektuellt arbete för att göra samhället bättre för oss alla.

Rosenberg är en insiktsfull kritiker av det inskränkta, slutna och doktrinära i alla dess former: nationellt, religiöst, könsmässigt och politiskt. Det är inte en kritik för kritikens skull utan ett sökande efter svar på grundläggande samhälleliga och existentiella frågor. Hans intellektuella integritet har inneburit att han inte följer flocken. Utan skygglappar och med nya infallsvinklar förmår han analysera samhällsutvecklingen.

Göran Rosenberg har bidragit till att göra Sverige till ett öppnare samhälle. Han har insett hur Sverige och dess befolkning ser ut i verkligheten. Utifrån det och sin humanistiska grundsyn har han kunnat visa att invandringen till och befolkningsomvandlingen av Sverige ger förutsättningar för en positiv utveckling och modernisering av samhället. Samtidigt har han tydliggjort hur fördomsfulla, grumliga och i sämsta mening inskränkt provinsiella motkrafterna mot mångfald är.

I alla sina verksamheter - som TV-journalist, skapare av ModernaTider som den var, författare och kolumnist - har den humanistiska människosynen varit hans ledstjärna. Den genomsyrar inte minst hans inträngande analys av Israel i ”Det förlorade landet”. Med stilistisk briljans förmedlar han sitt budskap. Tack vare sin förmåga att finna de goda formuleringarna har han också till en stor allmänhet kunnat föra ut forskares och filosofers stundom krävande tankar.

Förtjänstpriset har tidigare tilldelats:
direktör Harry Schein, 1984
arkitekten Ralph Erskine, 1985
pastor Nils Sjöström, 1986
professor Georg Klein, 1987
fil dr Ingrid Segerstedt Wiberg, 1988
friherrinnan Madeleine Ramel, 1989
professor Jerzy Einhorn, 1990
bankdirektören Rudolf Jalakas, 1991
karateinstruktören Shingo Ohgami, 1992
fotografen och författaren Lütfi Özkök, 1994
företagaren Salvatore Grimaldi, 1996
programledaren Alexandra Pascalidou, 1998
 

Immigrant-institutets kulturpris har tilldelats
författaren Alex Milits, Stockholm.

Prismotivering: Alex Milits tilldelades Immigrant-institutets kulturpris för hans omfattande och utomordentliga arbete med att översätta det estniska nationaleposet Kalevipoeg till svenska. Milits är född av estnisk-ryska föräldrar i Petseri, som under mellankrigstiden tillhörde Estland. Där fanns och finns fortfarande en estnisk bondebefolkning, setukeser, med en speciell dialekt, som av somliga anses vara ett särskilt språk. Milits berättar att det på fester, som till exempel bröllop, kunde hända, att man på stående fot diktade skämtvisor till varandra som en dialog mellan olika grupper bland gästerna. I dag lever setukessångerna vidare och de kvinnor och män, men framför allt kvinnor, som sjunger och spelar är klädda i färgrika folkdräkter med mängder av stora och små smycken och halsband på bröstet, alldeles så som flickorna är beskrivna i Kalevipoeg.

Estland, som är ett jämförelsevis litet språkområde, har ett alldeles eget, synnerligen märkligt epos, som har sin grund i mycket gamla prosaberättelser. Diktverket heter Kalevipoeg, dvs Kalevsonen. Man kan jämföra det estniska "poeg" med det svenska "pojke". Nu är det för första gången översatt till svenska av Alex Milits på allittererande runometer från den estniska uppteckningen.

Kalevipoeg består av tjugo sägner. Verket inleds med en mäktig åkallan, där man ber både sångaren Vanemuine (jfr Väinämöinen i Kalevala), siarskaldens dotter och de längesedan döda om hjälp att dikta. Vidare följer en inledning, där skalden berättar om sina diktarmödor, allt på allittererande runometer. De flesta sägnerna börjar med en liknande bön om hjälp från sånggudinnorna.
Kalevsonen söker efter sin mor, Linda, som rövats bort av den finske nåjden, våldför sig på en ung flicka, som går i sjön av sorg och förtvivlan, skaffar sig ett svärd, som är bättre än alla andra men brukar det på ett skamligt sätt. Kalevsonen är rakt inte en alltigenom positiv hjälte, men det är inte andra stora eposhjältar heller. De är helt enkelt mänskliga. Han bygger en borg, kämpar i krig men är också med på fester.
Mer än en gång beger han sig till dödsriket och besegrar Hornper. Efter sin död blir hans kropp fångad och fast i en klippa.
Men ifrån dödsriket ska en gång Kalevipoeg komma tillbaka, "sina söner lycka bringa och förändra Estlands öde".
Kalevipoeg har kristna drag men även inslag av förkristen religion som till exempel Taaratro. Guden Uku finns också i finsk tradition. Arto Paasilinna använder honom i sin skämtsamma roman "Åskguden son". Uku anropas av kvinnorna vid barnsbörd. När Allfadern nämns i Kalevipoeg, kan det vara tveksamt om det är Taara (Tor) eller Gud Fader som åsyftas.

Alex Milits har i övrigt varit mycket produktiv både som författare och som översättare. Mest känt för den svenska allmänheten har han varit tack vare sin delvis självbiografiska trilogi om Peter (1978-80). Här nedan anges några av hans skrifter.

Milits egna verk:

Immigrant-institutets forskarpris tilldelades
sociologen Wuokko Knocke, Stockholm.

Prismotivering: Wuokko Knocke tilldelas Immigrant-institutets forskarpris för ett långsiktigt forskningsarbete kring invandrare och deras levnadsvillkor i Sverige. Knocke har undersökt och analyserat de mekanismer och processer som leder till segregation och marginalisering i arbetslivet och till utslagning från arbetsmarknaden främst när det gäller invandrade kvinnor.

Wuokko Knocke, född i Finland, är sociolog och sedan 1979 forskare vid Arbetslivscentrum, numera Arbetslivsinstitutet. När hon i början av 1980-talet började forska om frågor relaterade till de invandrade befolkningsgruppernas situation på arbetsmarknaden och i arbetslivet, fann hon att dessa frågor fått föga uppmärksamhet i forskningen. Mest påtaglig var bristen på kunskap om de invandrade kvinnornas situation, som trots sitt höga deltagande i arbetskraften hade förblivit osynliga på samhällsnivå. Sedan dess har Knockes forskning varit inriktad på arbetslivs- och arbetsmarknadssituationen för invandrare med tyngdpunkt på frågor relaterade till kön, klass och invandrarstatus/ etnicitet. Hon har genomfört empiriska studier om invandrade kvinnors arbetslivssituation på industriarbetsplatser och inom den offentliga sektorns vårdorganisationer samt belyst relationen mellan facket och den invandrade arbetskraften. På en mera teoretisk nivå har hennes forskning varit inriktad på en analys av de mekanismer som bidrar till marginalisering och etnisk segregation av invandrade kvinnor och män i arbetslivet.

1994 och 1995 var hon ledamot i Europarådets Joint Specialist Group on Migration, Cultural Diversity and the Equality between Women and Men. Hon har i anslutning till detta skrivit om potentiella risker för konflikt mellan respekt och tolerans för kulturell valfrihet å ena sidan och jämställdhet och kvinnors mänskliga rättigheter å andra sidan. För närvarande leder hon projektet "Arbetsmarknadschanser för ungdomar med invandrarbakgrund". Syftet är att undersöka hinder och möjligheter för unga kvinnor och män med invandrarbakgrund att få inträde och förankring på arbetsmarknaden.

Medarbetare med engagemang

-Wuokko Knocke är speciell på det sättet att hon för fram frågorna, säger man från Arbetslivsinstitutet där hon arbetar idag. Genom hennes sätt att arbeta har frågorna kring etnicitet tagits upp till en bred diskussion. Hon är en enastående person, som ser till helheten, kan se kopplingar mellan olika frågor och kan sammanföra olika dicipliner så att alla oavsett bakgrund kan förstå innebörden, lägger Carina Bildt från Arbetslivsinstitutet till. Inte minst hennes enorma begåvning inom språkområdet - hon behärskar 7-8 språk - ger henne möjlighet att sätta sig in i många invandrares situation.

Uppmärksammat inom massmedia

Wuokko Knocke har varit mycket produktiv och hon har skrivit en rad forskningsrapporter och artiklar om invandrarnas situation. I hennes rapporter tar man genomgående upp skevheter som visar bl a etniska hinder för att komma in på arbetsmarknaden.

Hennes arbete har krönt stort intresse i massmedia. Ofta tar man upp hennes forskningresultat inom massmedia, vilket gör att frågorna lyfts fram. I sin senaste rapport, som kommenterades av flertal tidningar, tar hon upp frågan om diskriminering med hjälp av orimliga krav på perfekt svenska och social kompetens även för att kunna utföra enkla arbeten.

Hon går hårt fram mot beskyllningar att det skulle finnas kulturella skäl till att invandrare inte arbetar. Människor från 128 nationaliteter bor i Sverige. Det borde väl vara självklart att det inte finns någon speciell kultur som vi kan skylla problemen på, säger Wuokko Knocke. Enligt Borås Tidning 2000-03-19 säger hon att hon har hört de mest absurda förklaringar: ”som att kvinnor från ett visst land har något i blodet som gör att de lättare blir sjuka”.

Konjunkturen är det avgörande enligt Knocke för att invandrare kan få arbete. Då Sverige behövde arbetskraft fick man komma hit och kunde få börja arbeta omgående. Det var inte tal om att man skulle behöva kunna svenska eller ha svensk social kompetens. Under hårdnande tider i början av 90-talet gick arbetslösheten bland icke-nordiska invandrare upp i rekordfart. Idag, när det råder en högkonjunktur, har även en del av invandrarna fått arbete igen.

Det finns säkerligen något som kan kallas social kompetens, enligt Knocke, men så länge det inte definieras vilket slags social kompetens man måste ha för ett speciellt arbete måste det ses som ett nytt diskriminerande argument.

Hon är frustrerad över att barn till invandrare diskrimineras och undrar vad som kommer att hända med dem, t ex unga killar som bor i invandrartäta förorter och som känner djup utanförskap.

Några publikationer: