Miguel Benito
Det har nyligen bildats ett nätverk av folk som kallar sig Folkviljan och massinvandring (FoM).
De har börjat att dela ut flygblad på olika orter. Samtidigt som de försöker avvärja sig mot angrepp genom att påstå att de säger sig vara för en flyktingpolitik i FN:s anda, är deras budskap tydligt.FoM anger sig vilja verka för en flykting- och invandringspolitik i enlighet med folkviljan i Sverige. Här görs två uppenbara fel. Det ena felet är att de som talar om folkviljan vill göra sig till tolk för samtliga svenskar. Det finns förhoppningsvis många svenskar som välkomnar flyktingarna. Skall också deras vilja accepteras, eller bara dem som vill stänga Sveriges gränser? Folkviljan manifesteras annars genom val. Samtliga riksdagspartier står bakom Sveriges flyktingpolitik. Det andra felet är flyktingpolitiken. Om det skall finnas en sådan värd namnet, får den inte dikteras av vare sig folkviljan eller av förhållandena i Sverige, utan av förhållandena i omvärlden. Det är i andra länder det skapas flyktingar som flyr.
Enligt FN:s statistik över flyktingar som 1995 fanns i olika länder hamnade Sverige på sjätte plats i Europa och på trettioandra plats i världen när det gäller antalet mottagna flyktingar. Påståendet från FoM att Sverige har tagit emot 14 ggr så många flyktingar i relation till folkmängden som övriga EU-länder är felaktigt. Tyskland har 1.639.000 flyktingar medan Sverige har 198.900. I relation till befolkningen är det ungefär lika många. I Frankrike finns 170.200 flyktingar. Visserligen har Frankrike en befolkning som är 5 ggr större än Sveriges, men det betyder inte att Sverige skulle ha tagit emot 14 ggr fler flyktingar.
I den svenska debatten talar man alltjämt om antalet flyktingar i relation till folkmängden. Mycket sällan relaterar man vare sig till den disponibla ytan, eller till landets övriga resurser. P.G. Gyllenhammar skrev en gång att Sverige väl kunde ha en befolkning på 20 miljoner. Vi kan i alla fall hålla med PG om att det inte kan betyda så mycket för Sverige om det skulle komma över 100.000 personer på ett år.
Tyskland är till ytan faktiskt mindre än Sverige, men med en befolkning på 83 miljoner. Enligt USAs säkerhetstjänst,CIA:s information om "länder i världen" har Tyskland en invandrarbefolkning på 8,25 per 1000 invånare, medan Sverige enligt samma källa har 5,48 per 1000. Även Schweiz, med en yta som motsvarar en tiondel av Sveriges, hade 108.500 flyktingar, lite mer än hälften av vad Sverige har, enligt tidigare nämnd FN:s statistik.
Flyktingfientliga talar och skriver alltjämt om Sveriges kris. Flyktinginvandringen borde anpassa sig till våra möjligheter att ta emot dem. Visst. Men vilket land i världen lever i sådan välmåga att de har bättre råd än Sverige? Ryssland, som vi ofta talar om som ett land nära kollaps, har inte mindre än 1.377.300 flyktingar inom sina gränser, för att inte tala om alla u-länder.
Man talar också om att man skall ta emot flyktingarna i närområdet. Alla borde vid det här laget veta vad det betyder att t.ex. som flykting lämna Rwanda och hamna i f.d. Zaire, för att där dödas av olika beväpnade grupper. Eller att lämna Vietnam och fastna i Hong-Kong, där det sedan 17 år tillbaka finns över 43.000 flyktingar som inget land i världen vill ta emot.
Kanada kunde man nämna som ett bra exempel på solidaritet. I Kanada finns det över 247.900 flyktingar, alltså många fler än i Sverige. Vi kan knappast säga att dit kommer flyktingar från närområdet (Nordpolen, Alaska, USA, Grönland).
FoM misstolkar FN:s rekommendationer från 1992, då man uppmanade länderna i Västeuropa att åtminstone ge tillfälliga uppehållstillstånd till flyktingar från Jugoslavien. FoM skriver att endast Sverige gick emot FN genom att bevilja permanenta uppehållstillstånd till flyktingar från Jugoslavien. Läser man UNHCR:s rekommendationer från 1992 ser man tydligt att vad FN ville var att alla flyktingar skulle ges omedelbart skydd och att de inte skulle behöva vänta på individuella, tidsödande asylutredningar. Det står ingenstans att det skulle vara fel att bevilja permanenta uppehållstillstånd. Tvärtom poängterar UNHCR att behovet av permanenta tillstånd kan finnas kvar för vissa grupper:
§ 29: "Given the nature of the conflict in former Yugoslavia, situations may well arise where temporary protection may no longer be required for certain groups of persons, while remaining essential for others."
§ 30: "As a decision to terminate temporary protection would be based on an assessment of the safety of groups of people, it cannot be excluded that certain individuals, for reasons specific to their situation, may be in need of continued protection."
I "The State of world's refugees", från1995, som FoM hänvisar till, beskrivs utförligt vad tillfälliga uppehålls- tillstånd är till för. Också där kan man läsa att de inte står i motsatsförhållande till permanenta uppehållstillstånd, utan skall ses som ett komplement och som en administrativ hjälp för mottagarländerna.
På sidan 89 skriver UNHCR: "At some stage, therefore, host governments will have to recognize that people with temporary protection must be offered greater certainty about their future and offered a standard of treatment which may make them less incline to repatriate, even if it becomes safe for them to do so. Clearly, conditions which are appropiate for a period of several weeks cannot be prolonged for months or years without prejudicing the human rights of the people concerned."
På samma sida skriver UNHCR vidare: "To what extent will temporary protection - like the right to remain (vår markering) - be misused by states who wish to limit their obligations to refugees? When the temporary protection proposal was introduced in 1992, it was as part of a broader package of measures which was intended to provide asylum seekers with both the immediate protection they required and an eventual solution to their plight. One important element of this package was that receiving countries should maintain open borders for new arrivals from former Yugoslavia. That principle has not been fully respected."
Som bekant beslutade den svenska regeringen om visumtvång för personer från Bosnien. De länder som gränsar till Jugoslavien vägrade också att släppa in personer som saknade pass eller resedokument. Detta ansåg UNHCR mycket olyckligt. Under alla förhållanden kan FoM inte använda UNHCR:s texter som stöd för sin argumentering mot flyktinginvandring.
FoM vill motbevisa statistiken som säger att flyktinginvandringen nästan skulle ha upphört. Sanningen är att 1995 beviljades 5.642 personer asyl i Sverige och 1996 endast 4.832. FoM skriver att 1996 fick 31.664 utomnordiska invandrare uppehållstillstånd. Visst, men dessa är inte flyktingar allihopa: av dem är 18.816 anhöriga till svenskar och till andra invandrare (i denna summa även 3.908 anhöriga till flyktingar), 1.771 gäststuderande, 807 adoptivbarn, 5.164 enligt EES-avtalet, dvs från EU- och EFTA-länder utanför Norden, och 274 som arbetskraftsinvandrare. Flyktingar var bara 4.832 av de 31.664 som fick uppehållstillstånd 1996.
FoM skriver: "Ser man till arbetsmarknaden så har denna genom invandringen sedan mitten av 80-talet till och med 1996 har Sverige tillförts 430 000 nya arbetskrafter (19-64 år)". Jag kan inte finna någon sådan statistik som skulle stämma med påståendet. Med "arbetskrafter" menar FoM väl personer i arbetsför ålder. Enligt den officiella statistiken har 527.985 personer fått uppehållstillstånd i Sverige under perioden 1980-1996. I denna summa ingår alla åldrar. Det gör att den nya arbetskraften inte kan uppgå till mer än 250.000 personer på en 17-års period. Dessutom räknar inte FoM med utvandring och dödsfall under samma period. Netto blir ett ännu mindre antal. De flesta flyktingfientliga grupperna brukar faktist glömma att också flyktingar och invandrare är människor med begränsad livslängd och att om de inte återvandrar, vilket sker i hälften av fallen, så fylls kyrkogårdarna också av invandrare, som därmed borde lämna åtminstone statistiken över arbetsföra.
Under en tioårsperiod 1939-1949 tog Sverige emot 202.000 registrerade flyktingar (ca 122.000 nordiska, ca 35.000 baltiska och ca 45.000 f.d. koncentrationslägerfångar). Man tog emot även oregistrerade tillfälliga flyktingar. T.ex. kom det i oktober 1944 till norra Sverige under en period av några få dagar 56.417 evakuerade personer från norra Finland och 21.600 kreatur (kor, hästar, får...). 43.000 personer av de evakuerade stannade i Sverige fram till våren 1945.
Vill FoM kanske förklara varför Sverige bättre klarade sin flyktingmottagning 1939-1949 än idag?
FoM påtalar att det bland deras medlemmar finns många invandrare, t.ex. finnar, ungrare, jugoslaver, österrikare, norrmän... Det må vara tillåtet att betvivla att det är "många". Däremot vill vi gärna hålla med om att det är ganska sannolikt att en del invandrare kan vilja ansluta sig till en organisation eller ett nätverk som FoM, som vill begränsa invandringen till Sverige. Invandrare är inte annorlunda än andra människor, därför är det inte konstigt, bara beklagligt, att en del av dem är invandrar- och flyktingfientliga.
Miguel Benito
Artikeln är publicerad i tidningen Invandraren nr 1-1997.
Du kan också läsa här nedan två repliker av Stig Sällström och Peder Norrby och Miguel Benitos svar.
REPLIK
Efter artikeln om Folkviljan och massinvandring i Invandrarrapport 1/1997 har redaktionen fått två brev. Här återges de i förkortade versioner, eftersom de i övrigt inte innehåller några sakupplysningar eller motargument, utan endast allmänt lösa påståenden.
Varför får man inte tala om massinvandringen?
I en tidskrift benämnd "Invandrarrapport" nr 1 1997 utgiven av Immigrantinstitutet förekom-mer en artikel under rubriken "Varför talas det om massinvandring?" Som författare anges Miguel Benito.
Artikeln är full av osakligheter, desinforme-rande flum och lösa påhopp på den seriösa organisationen Folkviljan och Massinvand-ringen.
Denna organisation har i olika flygblad på saklig grund och med stöd av UNHCR:s (FN:s Flyktingkommissariat) år 1995 publicerade noggranna statistik över asylbeviljningen i Europas länder under 5-årsperioden 1990-1994, påvisat den jämfört med andra länder, extremt stora asylbeviljningen och tillhörande anhöriginvandringen (men permanenta livsvar-aktiga uppehållstillstånd!) till Sverige. Vem som helst som kan läsa och utvärdera FN:s sta-tistik - kanske även Benito själv om han orkar skaffa ett exemplar av UNHCR:s tidskrift Refugees 3/1995 med rapporten "Asylum in Europe" - kan där återfinna de sakliga upp-gifter som Folkviljans flygblad grundar sig på.
Slutligen en liten kommentar: Namnet Miguel Benito kan möjligen tyda på ett ursprung l latinska länder t.ex. i Sydeuropa. Det kan därför vara intressant att syna det bidrag till asylbeviljning som UNHCR-rapporten anger för länderna Italien, Spanien och Portugal. Sammanlagt har dessa länder under 5-årspe-rioden beviljat 5 460 varaktiga asyltillstånd. Jämför detta tal med Sveriges 110 900 dvs. ca 20 ggr så många som de nämnda ländernas sammanlagda antal!
Stig Sällström
Immigrantinstitutets föreståndare Miguel Benito har i dess Invandrarrapport 25/1 skrivit om organisationen FOLKVILJAN OCH MASS-INVANDRINGEN under rubriken "Varför talas det om massinvandring?". Det enda som står klart efter genomläsning är att MB vill ha en obegränsad invandring till Sverige och det är givetvis en åsikt som han har rätt att föra fram. Det är kanske inte ens förvånande efter-som han inte företräder svenska intressen utan talar för ett särintresse.
Han försöker hänvisa till Sveriges stora yta för att hitta stöd för en mer omfattande invand-ring och han tycks vara okunnig om att Sverige till största delen är ett kargt och kallt land där tom de som är vana vid förhållandena i de stora skogslänen och trivs med dem har svårt att försörja sig och bo kvar.
Han försöker bagatellisera invandringen med argument som han uppenbarligen inte förstår motverkar hans egna syften. Sålunda skriver han, med fetstil "Flyktingar var bara 4.832 av de 31.664 som fick uppehållstillstånd 1966." Just det!
Han frågar, också i fet stil "Vill FoM kanske förklara varför Sverige bättre klarade sin flyktingmottagning 1939-1949 än idag?". Helt kort bl.a.:
1. Det var människor som flydde för sitt liv undan först Hitlers och sen Stalins härjningar, alltså genuina flyktingar vars asylstatus då gick lätt och snabbt att avgöra.
2. Det var då mest människor från närområdet, med långvariga och täta relationer till Sverige; så hette det under kriget att Finlands sak är vår.
3. De som kom från Norden och Nordeuropa var lättintegrerade i det svenska samhället.
4. Det var inte lika många som kom då, trots världskrig ända in på gränserna, som under de senaste tio åren.
5. Det var endast elementära behov, mat och tak över huvudet, som det då gällde.
6. Det var då brist på arbetskraft när många svenskar var inkallade.
I övrigt hänvisas MB till tillgänglig litteratur.
Artikeln som MB skrivit gagnar vare sig honom själv, Immigrantinstitutet eller immig-ranterna. Varför har han då skrivit den? Säg det!
Peder Norrby (inte att förväxla med Peder Norrby från Trapcode Software, Uppsala)
Styrelseledamot i FoM
SVAR:
Folkviljan och massinvandring, som gör gällande att de har professorer och docenter bland medlemmarna, tycks sakna de mest elementära kraven på källgranskning. Den artikel i Refugees nr 3, 1995 som de hänvisar till är skriven av Christiane Berthiaume. På Refugees innehållssida står det att läsa:"The opinions expressed by contributors are not necessarily those of UNHCR." Inte bara det, i noterna till en av de tabeller som FoM hänvisar till står: "Figures are subject to retrospective changes by certain countries". Slutligen, när det gäller artikeln i fråga så tycks FoM inte haft tid att läsa den i dess helhet. Författaren skriver nämligen i slutet: "How can poor countries be convicted to accept refugees if the richest nations close their doors to the few still knocking?".
Jag vill därför rekommendera FoM att i stället för att övertolka bristfälliga siffror i en tidskriftsartikel, gå till UNHCR:s egen Internetinformation där siffrorna är mer slutligtiga. Det går utmärkt att göra det via Immigrant-institutets hemsida www.immi.se och klicka sedan på flyk-tingar, då kommer man till UNHCR:s siffror för 1991-1994 och 1995. Av siffrorna från UNHCR för 1995 framgår det att Sverige är det sjätte landet i Europa och det trettioandra i världen när det gäller flyktingmottagningen.
Jag vill absolut inte ha någon obegränsad invandring till Sverige eller något annat land. Däremot är det så att när vi talar om arbetskraftsinvandring till Sverige idag så är det fråga om ca 200 personer per år, inte mer. Antalet flyktingar de senaste två åren 1995 och 1996 har legat kring 5.000. Resten är sådana som enligt lagarna har rätt att bosätta sig här: återvändande svenskar, medborgare i Norden och i övriga EES-länder, utlänningar som gifter sig med svenskar eller med invandrare med uppehållstillstånd, barn eller föräldrar till invandrare (ganska preciserat i lagen vilka som omfattas), gäststuderande. Vilken av dessa grupper vill FoM stoppa vid gränsen?
När Peder Norrby (inte att förväxla med Peder Norrby från Trapcode Software, Uppsala) påstår att de som kom på 40-talet var människor som flydde för sina liv, så gällde det väl för bosnierna 1992-1994 också. Och hur skall närområdet definieras? Bosnien ligger fortfarande i Europa. Enligt SCB kom inte mindre än 167.715 personer till Sverige under 1941-1949, i genomsnitt 30.000 personer per år efter freden 1945. Sannolikt blir det flera som kommer till Sverige under 1990-talet, men skillnaden blir inte signifikativ, särskilt med tanke på alla dem som under samma tid lämnar Sverige, både invandrare och svenskar.
Minnet är kort, brukar man säga. Påståendet att de som kom från Norden var lättintegrerade i det svenska samhället saknar förankring i den dåtida verkligheten. De finländare som kom till Sverige på 60- och 70-talet brottades med stora problem. Skällsordet "finnjävel" har Peder Norrby kanske aldrig använt själv. Dock har många finländare och för den delen andra invandrare dålig erfarenhet av.
I Immigrant-institutets bibliotek finns idag ca 12.000 olika skrifter om invandrare och flyktingar. I egenskap av föreståndare för detta bibliotek inbjuder jag företrädare för och övriga medlemmar i FoM att i vårt bibliotek närmare studera migrationsfrågor i Sverige och i världen.
Till html av Miguel Benito, juli 1997