DESINTEGRATION I SLUTET AV 1900-TALET
Integration är ett av dagens nyckelord. Som motsats till det använder man ofta ordet segregation. Detta är dock inte helt korrekt. Motsatsen till integration är desintegration. Man talar om segregerade bostadsområden och tänkter oftast på områden där huvuddelen av invånarna är invandrare. De områden där endast välbärgade svenskar (med kanske några få rika invandrare) bor är dock mer segregerade, etniskt sett, än invandrarområdena.
Integration betyder delaktighet - dvs att man är en del av samhället och att man efter förmåga deltar i samhällets utveckling. Man kan vara delaktig även om man bor segregerad och har sina barn i en icke-svensk skola, förutsatt att man har tillfälle att utöva sin kultur tillsammans med andra och bilda musik- eller teatergrupper som framträder för landsmän.
Hur många svenskar deltar i alla sorters verksamheter som samhället erbjuder? En del kanske träffar andra endast när de spelar golf eller joggar. Är dessa svenskar segregerade? Kanske det, men de behöver inte vara desintegrerade för det.
För att nå integration måste vi invandrare väga plus och minus för varje verksamhet och vi måste bedöma om verksamheten kanske kan eller måste utföras i segregerade former just för att nå integration, dvs delaktighet i samhällslivet.
T.ex. är det viktigt att man på allvar diskuterar stödet till tidskrifter på andra språk än svenska. Dessa tidskrifter behövs för den första generationen invandrade svenskar som vill fortsätta läsa på sitt modersmål. De behövs också för att den andra generationen inte ska utarmas i sin språkinlärning.
Stödformen för tidskrifter på andra språk än svenska kan inte vara densamma som för de svenskspråkiga tidningarna och tidskrifterna. Medan det för Svenska Dagbladet krävs 2000 prenumeranter i ett befolkningsunderlag på nära 9 miljoner människor, så måste kravet för en invandrartidning sättas betydligt lägre, dvs det måste råda lika villkor med beaktande av antalet möjliga läsare.
Kulturrådet har nu i praktiken upphört med stödet till litteratur på andra språk än svenska. Detta innebär inte integration, utan desintegration. Dvs man lämnar en stor grupp människor utanför. De får svårare att utge och hitta litteratur på det egna språket, trots att också de betalar skatt och ger sina bidrag till att böcker på svenska publiceras.
Att det är svårt att hitta rättvisa stödformer är en sak. Att man upphör med stödet är något helt annat.
Äldreomsorgen är också ett område där det händer alldeles för lite och för långsamt, trots att många äldre förblir isolerade och ensamma i integrationens namn.
Självfallet får vi inte glömma att vad som kan vara bra för en person eller grupp inte behöver vara bra för en annan. Det ska finnas valfrihet. Det måste finnas möjligheter att välja till eller välja bort.
Miguel Benito
Tillbaka till Invandrarrapport