Varför blir bara mörkhyade stoppade vid gränsen?

Under et kortbesoeg i Helsingborg den 31. december 1999 blev jeg udsat for paskontrol ved faergehavnen i Helsingborg. Ved noejagti-gere iagttagelse af situationen kunne jeg kon-statere, at graensepolitiet udelukkende anholdt moerkhaarede eller moerkoedede rejsende; min lyshaaerede kone, som af solidaritet ogsaa ville fremvise legitimation, blev fuldkommen igno-reret af graenspolitiet. Da jeg er tysk statsbor-ger, var kontrollen efter to minutter forbi; man spurgte bare, hvorfor jeg snakker dansk, naar jeg ikke bor i Danmark. Jeg sagde, at man ikke behoever at bo i et land for at kunne snakke dets sprog....

Uafhaengigt deraf synes jeg det er rassis-tisk at anholde folk kun paa grund af deres udseende; hvis man synes, det er noedvendigt at kontrollere, skule man ogsaa af og til kon-trollere lyshaarede rejsende... Jeg formoder, at jeg ikke er den foerste, som har oplevet en saadan situation. Det ville derfor interessere mig at vide, hvordan graensepolitiet tager stilling til denne problematik.

Med tak og venlig hilsen,
B. Christophe

Svar på Invandrarrapports förfrågan om lagar och praxis i samband med resor till Sverige och gränsövergången

I 1 kap. 2 ? utlänningslagen (1989:529) sägs att en utlänning som reser in eller vistas i Sverige skall ha pass. Vidare sägs att regeringen får föreskriva undantag från kravet på passinnehav och att regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Statens invandrarverk föreskriver vilka handlingar som får godtas som pass.

Detta har regeringen gjort i utlän-ningsförordningens (1989:547) första ka-pitel. Där framgår bl.a. att en utlänning som är medborgare i ett annat nordiskt land och som kommer till Sverige direkt från ett sådant land inte behöver ha pass vid inresa eller vistelse i Sverige och att en utlänning, oavsett medborgarskap, som har permanent uppehållstillstånd inte be-höver ha pass vid vistelse i Sverige (1 ?). Av 6 ? framgår bl.a. att identitetskort som har utfärdats av en behörig myndighet i ett land som ingår i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) för den som är medborgare i det utfärdande landet gäller som pass vid utlänningens ankomst till Sverige och under den tid som utlänningen har rätt att vistas här. Detta gäller således i första hand medborgare i ett EU-land.

I 1 kap. 3 ? utlänningslagen stadgas att en utlänning som reser in i Sverige skall ha visering, om inte utlänningen har uppe-hållstillstånd i Sverige eller är medborgare i ett annat nordiskt land. Regeringen får föreskriva andra undantag från kravet på visering och så har skett i 2 kap. i utlän-ningsförordningen. Där finns en lång rad undantag, bl.a. för medborgare i ett EU-land.

I 2 kap. 5 ? utlänningslagen finns en generell bestämmelse om att en utlänning som vill ha uppehållstillstånd i Sverige skall ha utverkat ett sådant tillstånd före inresan i landet. En ansökan om uppehålls-tillstånd får inte bifallas efter inresan. Från denna bestämmelse finns naturligtvis en del undantag, bl.a. för den som har rätt till asyl i Sverige. I 3 kap. 7a ? utlännings-förordningen föreskriver regeringen att en ansökan som görs av en medborgare i ett EES-land, således i ett EU-land, får bi-fallas även efter inresan.

Vid inresa skall, enligt 5 kap. 1 ? utlän-ningslagen, en utlänning visa upp sitt pass för polismyndigheten (passkontrollant), om inte regeringen har föreskrivit annat. Utlänningen skall också lämna de upplys-ningar och visa upp de handlingar som är av betydelse för bedömningen av hans rätt till inresa och vistelse.

Vidare sägs det i 5 kap. 2 ? utlännings-lagen att en polisman får kroppsvisitera en utlänning i samband med inresan och undersöka hans bagage m.m., i den ut-sträckning som det är nödvändigt för att ta reda på utlänningens identitet. Så får också ske för att ta reda på ut-länningens resväg till Sverige, om det behövs för bedöm-ningen av rätten att resa in i och vistas i Sverige. En polisman får också i samband med inresekontrollen undersöka bagage-utrymmen och andra slutna utrymmen i bilar och andra trans-portmedel i syfte att förhindra att ut-länningar reser in i landet i strid mot lag-stiftningen.

I 5 kap. 3-5 ?? utlänningslagen finns be-stämmelser om omhändertagande av pass, omhändertagande av biljetter och att man får ta utlänningens fingeravtryck och fotografi, givetvis under de förutsättningar som lagen stadgar.

Regeringen har i 5 kap. 1 ? ut-lännings-förordningen föreskrivit att ut-länningar i princip inte får resa in via andra orter än sådana som har utpekats (3 ?) som pass-kontrollorter. När det gäller inresa från ett annat nordiskt land, oavsett utlänningens medborgarskap, får inresa enligt 5 kap. 2? utlänningsförordningen ske på s.k. gräns-övergångsställen, som bestäms av Rikspo-lisstyrelsen efter sam-råd med andra i para-grafen nämnda myn-digheter.

En utlänning som reser in i Sverige från ett utomnordiskt land skall, enligt 5 kap. 4 ? utlänningsförordningen, visa upp sitt pass för polismyndigheten i ankomst-orten. Polismyndigheten skall i utlän-ningens pass stämpla in dagen för an-komsten, dock inte i ett identitetskort eller pass för en medborgare i ett EES-land eller i Schweiz. Detta är således en regul-jär inresekontroll som skall omfatta alla inresande ut-länningar, oavsett medborgar-skap. Be-träffande medborgare i ett EU-land åter-kommer jag längre ned.

När det gäller inresa från ett annat nordiskt land skall, enligt 5 kap. 5 ? ut-länningsförordningen, en utlänning som inte är medborgare i något annat nordiskt land visa upp sitt pass på begäran av polis-myndigheten. Här är det således fråga om en s.k. stickprovskontroll.

Den stickprovsvisa kontrollen utgår från att de som skall kontrolleras är de som inte ser ut att vara medborgare i ett nordiskt land. Kriterier för pass-kont-rollantens urval är därvid bl.a. en per-sons utseende, klädsel, språk eller lik-nande. Detta är naturligt, eftersom kontrollen skall inriktas på de som antas inte vara medborgare i ett nor-diskt land. Att kontrollera t.ex. var tionde reseenär är inte ändamålsenligt med tanke på kontrollens syfte.

Beträffande medborgare i ett EES-land, d.v.s. i princip ett EU-land, finns i ut-län-ningslagstiftningen inga uttryckliga be-stämmelser än som har talats om ovan när det gäller förfarandet vid inresan i Sverige. Av vad EG-domstolen slog fast i målet C-68/69 (Kommissionen mot Neder-länderna, Rec I 1991, s. 2637), framgår att en med-borgare i en med-lemsstat i EU inte bör av-krävas svar på frågor om syftet med inre-san eller om vistelsens längd innan han tillåts resa in i en annan medlemsstat, för-utom då detta görs för att upprätthålla den allmänna ordningen. Varje medborgare i en med-lemsstat har således, enligt gemen-skapslagstiftningen, i princip rätt att resa in i en annan medlemsstat utan att behöva visa upp annat än ett giltigt identitetskort eller pass.

I slutet av mars år 2001 kommer för-modligen Sverige, tillsammans med de andra nordiska länderna, att bli opera-tiv medlem i det s.k. Schengensamarbe-tet. Det kommer bl.a. att innebära att in-resekontrollen vid gränserna mellan medlemsländerna, vilka är EU:s med-lemsländer samt Norge och Island, kommer att upphävas. Alla personer som befinner sig inom Schengenområ-det kan således då resa mellan med-lemsländerna utan att någon inresekon-troll sker.

Med vänliga hälsningar
Hans Rosenqvist
Rikspolisstyrelsen

Redaktionens kommentar:
Av svaret framgår det tydligt att Steve Evans, B. Christophe och alla de andra som skrivit till oss kommer tills vidare att bli kontrollerade vid gränserna.