L a s s e L i n d r o t h

Lasse Lindroth kom från Iran till Sverige när han var tre månader gammal. 1994 skapade han figuren Ali Hussein från Rinkeby. Efter ett år var han mycket framgångsrik som stand-up-komiker, samtidigt som han toppade den rasistiska föreningen VAM:s dödslista. Han blev känd för sina @svart-skalleskämt@, där han ironiskt drev med svenska rasfördomar. Som 22-åring skrev han sin första roman, Där inga änglar bor.

Lasse planerade för en ökad verksamhet i Norge, där han trivdes och där hans humor fann gehör. Tyvärr mötte han en allt för tidig död i en tragisk bilolycka den 11 juli 1999 när han var på väg hem från Oslo efter ett framträdande.

Två röster:

"Min vän Lasse!

En nära vän har gått bort. En ung människa så full av liv och energi vilket gör att det känns än mer overkligt och orättvist.

Lasse var den mest intensiva människa jag någonsin träffat. Han hade en energinivå som präglade hela hans liv. En del människor pratar om projekt dom ska genomföra. Lasse genomförde sina med full kraft. Han blev intresserad av vin då utbildade han sig till Sommelier. Han ville skriva. Tre böcker och en fjärde påbörjad blev resultatet. Han skulle testa lyckan I Norge. Utsålda föreställningar, lysande recensioner och avtal med Norsk TV blev följden."

David Batra

"Sverige blev mycket mörkare sedan nyheten kommit ut att Lasse tragiskt omkommit. Vi behöver i vårt land nu mer än någonsin förebilder som i ord kan beskriva vårt nya samhälle, där olika folkslag och språkgrupper och hudfärger blandas.

Lasse kunde genom att göra satir av såväl svenskarnas som våra invadrares sätt att vara, nå fler än många andra hittills har kunnat. Nu behöver vi hitta någon som om möjligt kan axla detta viktiga uppdrag och svåra uppgift.

Lasse ville med sin satir få oss alla att ta ställning och välja sida, vi kan inte stå mitt emellan och ingenting tycka!"

Hasse Hammarlund

Där inga änglar bor. - Stockholm : Sellin, 1995. - 180 s.

@Där inga änglar bor@ är platser med kalla människor, platser där våld föder hat. Romanen rör sig på två plan. Dels är det invandrarpojken Douglas som mobbas, stöts ut från änglarnas krets och går ett grymt öde till mötes. Att exempelvis bli kallad svartskalle samtidigt som man blir duschad i toalettstolen sätter sina spår. Sociala institutioner har därtill kontrollen över Douglas liv och han lär sig att hata. Dels är också romanen en jagberättelse om komikern som vill bli författare.

I mycket blir det ett socialreportage i form av kritik mot folkhemmet. Invandrarvärstingar, stålskodda kängor och tragikomisk kärlek. Likt rebellpoeten Birro avslöjar också Lindroth förtjänstfullt den etablerade förljugenheten bland storstadens innekretsar och krogbrus. Man kan ana att Ulf Lundell är en stor inspirationskälla. Men Lindroths nisch är att visa sin indignation över att samhället skapar s.k. invandrarvärstingar. Han har en intensitet i sin samtidsskildring som talar direkt till läsaren.

Tequila till frukost. - Stockholm : Sellin, 1996. - 187 s.

Lindroth serverar kritik mot sin egen generation som han anser är likgiltig och fördummande. Boken har två unga huvudpersoner, vilka har sjukdomar som anspelar på bristerna i vår tids samhälle. De söker tafatt kärleken. Benjamin är en rastlös globetrotter, klassad som schizofren. Han har också ett behov av att kontrollera sin omvärld och vill ha uppmärksamhet. Martin är en cancersjuk storstadsmänniska som kompletterar bilden av den unga människans dualism.

Följande citat är belysande: @De sparade tid. De dog av stress.@ Samhällsklimatet i vår tid är med andra ord för hetsigt. Detta vill Lindroth framhäva med sin bok, men han är tyvärr också för otålig i sitt skrivande, resultatet blir ojämnt och spretigt. Han förklarar sig delvis i inledningen: @Problemet med tankarna är att andra redan tänkt dem åt oss.@ Trots klichéer och pekorala kärleksskildringar kan man ändå ta till sig boken på grund av Lindroths underhållande intensitet. I övrigt en tilltagande layout avseende volymen.

Allt som jag stulit. - Stockholm : Sellin, 1997. -143 s.

Detta blev komikern Lasse Lindroths tredje bok. Den är ingen roman utan kan be-tecknas som en samlingsvolym bestående av kåserier, essäer, aforismer, limerickar och texter från hans tid som @stå upp-komiker@. Men eventuella skratt fastnar ofta i halsen, Lindroths texter har alltid en udd av eftertanke och sensmoral.

Texterna kritiserar gärna massmedial dumhet - kritiken i @Per Gessle@ är till exempel underbar - och ologisk främlingsfientlighet. De har ofta en politisk skärpa. Trots att texterna är mycket ojämna avseende kvalité, är Lindroth en häcklare som fyller en viktig plats i vårt nutida samhällsklimat.

Lasse Lindroth hann aldrig se sin fjärde bok AMannen som kunde tala om hästar@, som förlaget givit ut postumt.