"Ord är farliga"

Ben Jelloun, Tahar, Vad är rasism? : Samtal med min dotter. - Stockholm, Alfabeta Bokförlag, 1998. - 89 s.

Tahar Ben Jelloun är en av den franska litteraturens tunga namn. Han är marockan till ursprunget, och bosatt i Paris, alltså invandrare, och bör följaktligen vara väl skickad att behandla rasismens problem. Boken heter "La racisme expliqué à ma fille". I maj 1998 publicerades boken på svenska, i översättning av Mats Löfgren.

Tahar Ben Jelloun har bearbetat sin text något för den svenska utgåvan. Dessutom har han skrivit ett tillägg i mars 1998 efter att ha åkt runt och besökt ett antal skolor, och fått nya frågor från många elever.

Idén bakom boken Vad är rasism? Samtal med min dotter föddes enligt Ben Jelloun då han i februari 1997 tillsammans med sin dotter demonstrerade mot den dåvarande inrikesministern Debrés invandrarfientliga förslag till nya immigrationslagar.

Ben Jellouns tioåriga dotter ville veta vad det hela handlade om, vad alla de svåra orden betydde, och om det tjänade någonting till att protestera på gatorna. Samtalet mellan far och dotter gav upphovet till denna korta dialog som utgör ett sorts mellanspel i Ben Jellouns litterära produktion, en lärobok om främlingshatets grundläggande natur.

Frågorna är till synes enkla: "Pappa, vad är rasism för något?" Boken förklarar på punkt efter punkt, med enkla men också mycket kloka ord, vad som menas med uttryck som "utlänning", "diskriminering", "fördomar", "antisemitism", "folkmord", "raser" "rasism", "sociokulturella skillnader", eller "syndabock". Jag kan tänka mig att den kan fungera utmärkt i en pedagogisk situation .

För en vuxen läsare kan boken ge en mer sammansatt upplevelse. På ett närmast plågsamt exemplariskt sätt påminner den om hur svåråtkomlig rasismen är som ideologisk formation. Man måste å ena sidan bli rörd av textens tydlighet (för "rörd" är vad man blir då klokheten visar sig vara enkel). Å andra sidan måste man också bli förtvivlad över denna lätthet med vilken Ben Jelloun för barn lyckas förklara sådant som vuxna ofta är totalt oförmögna att förstå.

Det tråkiga med denna annars så sympatiska bok är givetvis att den övertyger fel läsare om rätt saker. Vuxna rasister borde i stället övertygas, och hur talar vi till dem?

Liksom alltid när det gäller antiintellektuella rörelser återkommer man till frågan om kommunikationen.

Tahar Ben Jelloun menar att kampen mot rasismen börjar i skolan - men det kan också vara en mycket besvärlig plats att börja på. Han tilläger att barn kan fostras men inte vuxna - men just detta är inte bara en möjlighet utan också ett problem. För barn blir vuxna, glömmer sin fostran, struntar i den enkla och kloka läxa de fått lära sig då samhället ger dem helt annorlunda information.

Ben Jelloun förklarar för sin dotter att ordet "ras" är ovetenskapligt, och att man inte borde använda det. Han påpekar att vi aldrig bör ge efter för jargongen och låta rasistiska uttryck få passera.

Ord analyseras på ett lättfattligt sätt, vilket inte hindrar att boken kan läsas även av vuxna, ty det är betydligt svårare än man kan tro att formulera enkla svar på dessa raka frågor.

Tahar Ben Jelloun utarbetade en text i dialogform utifrån dotterns frågor. Denna fick han sedan skriva om i flera omgångar tillsammans med dottern och hennes väninnor. Detta pedagogiska syfte skulle nämligen kunna uppfattas så klart och så lätt som möjligt.

Författaren understryker att kampen mot rasism måste börja i vårt språkbruk, i vårt mer eller mindre omedvetna användande av nedsättande omdömen - denna banaliserade rasism som ofta betraktas som harmlös men som i själva verket representerar något betydligt allvarligare. "Ord är farliga", varnar Ben Jelloun.

Detta didaktiska samtal mellan far och dotter är en lovsång till toleransen och den fredliga samexistensen och det är med viss stolthet som Ben Jelloun hänvisar till Marocko där "judar och muslimer levt tillsammans i några elva sekel". Författaren har fått en rad inbjudningar att tala om rasism på flera ställen i Frankrike, vilket är hoppfullt i ett land där Monsieur Jean-Marie Le Pen, Nationella frontens ledare, fortfarande samlar mer än tio procent av rösterna i så gott som alla val.

Uppenbarligen måste kampen mot rasismen inte bara börja i skolan. Kampen mot en så smidig och undflyende fiende måste börja och fortsätta överallt.

Abdel Qader Yassine