Mångkulturens utanförskap
André Mkandawire
Det talas mycket om integration och det mångkulturella samhället i dessa dagar. De kriterier som används för att definiera Sverige som mångkulturellt är att befolkningen kan uppvisa en etnisk, språklig och kulturell mångfald. Den svenska kultur-eliten har lagt beslag på allt som kan förknippas med "mångkulturalism", och står i samlad stämma och bräker mångkultur, mångkultur, mångkultur utan att egentligen veta hur Sverige kan sägas vara mångkulturellt. Enligt kriterierna för mångkultur så borde Sverige rent konkret ha gått från att - enligt vissa förespråkare - ha varit monokulturellt, eller åtminstone mindre mångkulturellt, till mångkulturellt. Som bevis för existensen av det mångkulturella skulle man enligt ovan nämnda tolkning till exempel kunna demonstrera hur sammansättningen av elever i en viss klass, skola, idag uppvisar en större mångfald vad gäller just den etniska, språkliga och kulturella spridningen. Den gymnasieskola jag gick i för ca tio år sedan har förmodligen fler elever med invandrarbakrund idag än när jag gick där, men tveksamt är om man därav bör kalla skolan för en mångkulturell skola.
Bräkandets retorik om det mångkulturella ljuder högt. En retorik som inte enbart tar sig uttryck i tal och text, men även i det bildmässiga. En reklamkampanjsvåg med estetiskt behagliga bilder på atletiska "svarta" kroppar pryder med allt jämnare mellanrum svenska reklampelare och tablåer.
Samhället har alltså blivit (mer) mångkulturellt: något som exemplifieras av det faktum att även reklamen uppvisar en etnisk och kulturell mångfald i de modeller och mannekänger som deltar. En indikation på den svenska mångfaldens välvilja synliggörs av de "svarta" kropparnas närvaro i svensk reklam.
Dessa "svarta" kroppar figurerar dock ständigt i likartade reklamkampanjer, nå-got som fått mig att tro att det är mer än bara ödets ironi. De senaste i raden i denna till synes oskyldiga reklam är bilder från TWILFIT:s modesty reklam för underkläder, för att inte tala om L.O.G.G:s reklam med bilder som använder sig av en symbolik som tycks som hämtad från fyrtiotalets germanska romantik och drömmar om det estetiska som bryggan mellan det naturliga tillståndet och det mer kulturciviliserade tillståndet. Med hjälp av denna symbolik gestaltas implicit inte bara vårt samhälles "välvilja2 och tolerans, utan även hur det "främmande" och "annorlunda" bäst inlemmas i det svenska samhället. De "svarta" kropparna har förlorat sin identitet och liknar med sina fysionomi mer en prototyp av en tyst önskan till att framställa den ultimata främlingen: en "arisk neger".
Budskapet talar sitt tydliga språk som i ett och samma ögonblick ur betraktarens ögon sett reducerar, stigmatiserar och för-visar allt som uppfattas som främmande till samhällets periferi. Integrationens väg till samhällets mitt går via trosor, kalsonger och all annan tänkbar atletisk utstyrsel förknippad med den stigmatiserade.
Mångkulturalism uppstår inte bara för att det i dagens Sverige finns en spridning vad gäller befolkningens etniska, språkliga och kulturella sammansättning. Mångkultur handlar inte om hur många utan på vil-ka(s) villkor. För att förstå den djupare innebörden av utanförskap i dagens Sverige krävs att alla de som utan eftertanke bräker mångkultur för en stund stannar till och reflekterar hur man ska kunna spegla det mångkulturella i mer än underplaggens mångskiftande nyanser.