Tillbaka till författarsidan

Magda Eggens -
en överlevande med uppgift i livet


Många av de få som överlevde holocaust har åtagit sig att berätta om det ofattbara de varit med om, förintelsen. Några få skrev om sina upplevelser redan direkt efter befrielsen, till ex Friedrich "Fredy" Bauer, vars bok "Jag sjöng mig genom helvetet" utkom i svensk översättning i Borås redan 1945, och Zenia Larsson som i början av 1960-talet utkom med en uppmärksammad trilogi, "Skuggorna vid träbron", "Lång är gryningen" och "Livet till mötes".
Magda Eggens började berätta och skriva sent, inte förrän på 1990-talet, då främlingsfientligheten och nyna-zismen växte till och förnekarna av att holocaust nånsin hade ägt rum blev högljudda. Då skrev hon först om sitt eget liv i en bok som tillkom i samarbete med Rose Lagercrants och som heter "... vad mina ögon har sett".
Magda - som egentligen heter Magdolna - tillbringade sin barndom i i Kisvárda, Ungern. Hon var ett lyckligt barn. Familjen och släkten gav henne all den trygghet hon kunde önska sig. Men allt tog definitivt slut i mars 1944 då tyskarna marscherade in i Ungern. Den sextonde april tvingas de lämna sitt hem och de förs till ett ghetto. En av de vackraste dagarna i maj -44 förs familjen till järnvägsstationen med många andra och lastas in i boskapsvagnar för transport till Auschwitz.
Av Magdas familj överlever endast hon och en syster, Eva. Idag känner Magda att hon måste fortsätta att berätta om nazismens grymhet för barnen och för ungdomarna för att de skall veta vad nazismen ställt till och vad den även i framtiden kan ställa till om man inte hindrar den.
I boken "Ingen väg tillbaka" vänder författarinnan sig i första hand till ungdomar. Hon berättar om sig själv och systern Eva som unga flyktingar i Sverige och om andra flyktingar som de träffar. Anpassningen underlättas av några vänliga människor och inte minst för att Magda träffar sin blivande make. Eva vill dock återvända till Ungern och det är inte lätt att behöva skiljas från den enda familjemedlem man har. Magda skriver:
"Tåget försvann i fjärran. Jag stod som förlamad på perrongen. Jag hade aldrig varit så ensam."
I en epilog berättar hon hur hon längtar efter sin syster i tio års tid utan att de kan träffa varandra. Till slut lyckas Eva med make och son fly från Ungern och de återförenas i Stock-holm. Tredje boken, "Om stenarna kunde tala" har tillkommit efter att Magda har träffat tusentals svenska skolbarn. Det är skolbar-nen boken är skriven för.
Hon har rest till barndomens Kisvárda tillsammans med sin son. Om stenarna där kunde tala skulle de berätta om det samma som Magda - om det lugna, vänliga, vanliga livet som pågick innan förnedringen och förintelsen trängde in i Ungern. Men Magda ser inte bara Kisvárda. Hon ser också hakkors ritade på
husväggarna i dagens Sverige. Hon hör om krossade fönsterru-tor, skändning av kyrkogårdar, rop som "Sieg heil". Och hon skriver:
"Allt känner jag igen! Det var så det började. Våldets och förtryckets signaler går som stötar genom min kropp.".... "Krig, etnisk rensning och hat är som elden. Den sprider sig, den dödar och plundrar. Hat är svårt att släcka."
Vi måste motverka intoleransen redan hos små barn. Det har Magda Eggens för-stått. Hennes tre följande böcker är skrivna för de yngre barnen. I "Aldrig mera krig, Emma!" berättar hon om tre judiska barn i krigets Budapest. Pappan har blivit inkallad till arbetstjänst och hörs aldrig av, mamman har försvunnit när hon var ute för att köpa mat. Barnen lever gömda och de får hjälp från några goda människor. Berättelsen slutar med att freden kommer, barnen får återigen vistas ute i friska luften och äta riktig mat. Och undret sker. Deras mor har överlevt koncen-trationslägret Ravensbrück och återvänder till sina barn.
I "Du måste berätta" möter vi en liten pojke, Ivan, som inte förstår varför han inte har vare sig mormor eller morfar, inte helle varför hans mor inte vill prata om det. Till slut berättar dock mamman att hennes föräldrar och lilla syster dödades av de onda i ett koncentrationsläger. När Ivan senare träffar en äldre, mycket ensam invandrarkvinna, Paula, kommer han överens med henne om att ha Paula som mormor. Boken är mycket lämplig som en högläsningsbok för barn redan från 5-års ålder och uppåt.
Den senaste boken, "Vi måste fly", är även den skriven för de yngre läsarna, kanske mest för barn i lågstadieålder. Den berättar om Peter, en ungersk pojke som med familjen flyr från hemlan-det, där beväpnade soldater hotar människor. Det är krig.
Men det är inte lätt att lämna allt det man är vana vid, hemmet, skolan, kompisarna, den bästa vännen. Och när man sedan kommer till Sverige och Stockholm så förstår man inte vad folket talar. Man känner ingen av grannarna. Man har ingen kompis. Skolan är inte som man är vana vid. Man har inte kläder som de andra barnen och de tittar och retas. Det blir slagsmål. Man längtar hem, längtar hem väldigt mycket.
Genom en liten bok som denna kan barnen få inblick i hur det är att komma till ett främmande land och känna sig utan-för. De kan lära sig hur viktigt det är att tala med en nykomling, att inbjuda den nya i gemenskap med andra och att fråga vem han är, varifrån han kommer och varför.
Magda Eggens har i sitt författarskap utgått från de egna erfarenheterna och utvidgad sitt berättande till att lära de små barnen och de unga att se värdet i en solidaritet mellan männi-skor, inte minst gentemot alla flyktingar och förföljda. Hon berättar lågmält, vänligt, och väver in detaljer från sina egna och sina släktingars verkliga erfarenheter. Det vore önskvärt att alla grundskolor och bibliotekens barnavdelningar hade hennes böcker väl synliga och alltid framlagda. Magda Eggens tillhör, med tanke på de frågor hennes böcker berör, de viktigaste barn- och ungdomsboksförfattarna i Sverige idag.
Böckerna är utgivna av Rabén & Sjögren.

Tillbaka till Magda Eggens bibliografi