Nenad Andrejevic

Nenad Andrejevic föddes den 11 september 1931 i Nisch, f.d. Jugoslavien, nuvarande Serbien. Där genomgick han konstskolan i Sarajevo 1952-1955.
Han har varit teatermålare, lärare, skådespelare och journalist, samt chefredaktör för en kulturtidskrift i Belgrad. 1965 flyttade Andrejevic till Sverige och Göteborg. Han blev svensk medborgare 1973. Först var han diskplockare på en restaurang, men fick 1969 en tjänst som scenograf/dekoratör vid Göteborgs Stadsteater. Samtidigt har han verkat som skulptör - främst i trä - , grafiker, tecknare och författare.

Andrejevic har varit medlem i IKIS - Invandrarkonstnärer i Sverige och i SVIFF, Sveriges invandrarförfattares förbund.
Han har erhållit många svenska stipendier för sin konstnärliga verksamhet - också från Sveriges Författarfond - och haft åtskilliga utställningar, bl.a. i Sarajevo och Milano.

Andrejevic debuterade som författare 1952. Han har givit ut noveller, diktsamlingar, essäer och romaner i Jugoslavien och Sverige. Andrejevic skriver en koncentrerad lyrik. Han har suttit i styrelsen för Svejug, ett förlag under Jugoslaviska Riksförbundet.

Nenad Andrejevic har 2001 fått utmärkelsen från "Europeiska Cirkeln för Franz Kafka". Han är den förste från Sverige som erhållit priset. Andra pristagare under åren har varit bl.a. Norman Mailer och Steven Spielberg.

Det är den yttre ramen. Men människan därinnanför? Jag hör honom tala om sin underbara skulpturer i trä. Om "Sorg ": - Den kommer från min barndom. Jag har varit ledsen hela mitt liv för att jag inte haft en pappa och mamma. Men det är inte en enkel sorg - det är en sorg utan tårar. Jag är sådan som min skulptur. Jag gråter aldrig. Jag gräver i mig själv. Man kan kanske säga en filosofisk sorg.

Jugoslaverna är mer öppna med sina känslor - sorg, glädje, allt. Vi är sådana. Vid begravningar gråter alla högt och sliter sig i håret, så att alla ska veta att de har sorg. Nästan hela vårt folk har sorg vart tjugonde år. Det är många krigare som dött.

- Och din relief "Livet" med solen i centrum? - Solen är liv i frihet. Människan vill upp till himlen, ut till alla planeterna - men vi är omgivna av sorg här på jorden. Alltför många har friheten som en skärm framför sig. De gör honnör för den, men de lever den inte. En kuliss målad med fina blommor - men bakom skärmen mördar man någon.

- Taggtråden runt "Stackars människa"?
- Taggtråden betyder inte bara terror - jag har gjort en ring därför att vi själva också lever i vår egen instängdhet. Vi visar inte andra att vi tycker om dem. Vi hjälper den inte att tycka om oss. Vi simmar omkring som flugor i en kopp.

"Stackars människor" visar att vi vill uppåt. Vi river taket - men inte väggarna för kontakt med andra. Vi behöver mera kontakt i sidled, till varann.
- Den här "Tänkande", nummer 1 och 2?

- Ja, ofta böjda i tankar. Figurerna tänker på sig själva, kanske vill befria sig från något. Man böjer automatiskt huvudet när man tänker koncentrerat. Det är krig med det egna jaget, som i Blakes figurer. Det ger också ensamhet, inre grubbel. Den dagen du tror att du har allt har du inget.
Jag kan inte leva utan arbete. Jag är arbetsnarkoman. Nenad, du ska åka till Mallorca! Efter tio dagar där skulle du dö. Jag är ett nervknippe.

- Du kommer från södra Jugoslavien. I Nisch finns det ju en byzantinsk bakgrund med ikonmåleri och grekiska skulpturer. Har det påverkat dig?

- Ja, jag har denna bakgrund någonstans inom mig. Ikonmålerit intresserar mig, den starka stiliseringen... Många av mina människor påminner om ikoner, nästan som helgon som kan flyga. Jesus-huvudet påminner om ikoner i den slaviska kyrkan. Jesus på korset är en sårad fågel med vingarna upp, öppen mun, ett sista ord innan döden.

- Din skulptur "Medmänniskor". Tycker du om alla människor? - Jag upplever småborgare som fiender till mig. Många människor går genom livet med halva huvudet, bara näsa, enögda. Som hos Dante. Mina människor är också i sitt inferno. Jag menar direkt vad jag täljer i träet.

Min "Protest", som har blivit återgiven i flera länder, är en allmängiltig protest. Jordaxeln är rätt upp och ned. Jorden står stilla. Jorden är bra och fri, men vi som står på den är inte fria.

- "Kärlek med violin"?

- Jag tycker mycket om musik. Jag spelar lite gitarr. Hela figuren blir ett instrument. Musiken skapar andlig gemenskap. Jag kan inte leva utan musik. Musiken hjälper mig till inspiration. När jag är ledsen lyssnar jag mest på klassisk musik, Bach, Mozart, Verdi. Men jag tycker också om Paraguays indianska folkmusik.

Nenad är också grafiker och tecknare - och författare. I Jugoslavien är han känd för sina noveller, dikter och essäer, som publicerats mellan 1952 och 1965. I Sverige har han givit ut diktsamlingen Svalor utan bon (1976),) romanen Dagos (1979), och har två verk under utgivning: Eko (roman) och Clochardens bekännelse (poem).
Martin Allwood

MEET NENAD
Nenad Andrejevic was born in 1931 i Yugoslavia. Between 1952 and 1955 he attended the Sarajevo College of art. In 1965 he moved to Sweden, where he has worked at the Gothenburg City Theatre. This is the external setting. But the inner man? I listen while he comments on his wonderful sculptures in wood, for example "Grief": - It originates in my childhood. All my life I have been sad because I never had a mother and father. But it is no simple grief - it is a tearless sorrow from within. I am like my sculptures. I never cry. I worry and brood. You might call it a philosophical sorrow. The Yugoslavs shows their feelings openly - sorrow, joy, everything. We are like that. A funerals they cry loudly and tear their hair so that everybody may know that they are grieving. Almost the whole nation is in grief every twenty years. Many of our warriors have died.
- And your relief "The Sun"?
- The sun means life in freedom. Man wants to reach up to heaven, out to all the planets, but here on earth we are surrounded by sorrow. Too many people put freedom as a screen in front of themselves. They salute it, but they don´t live it. A front painted with beautiful flowers - but behind the screen someone is being murdered.
- The barbed wire round "Poor man"?
- The barbed wire does not signify just terror - I made a circle because we ourselves also live in our own isolation. We do not show others that we like them. We don´t help them to like us. We swim around like flies in a cup. "Poor man" shows that we strive upwards. We tear down the roof - but not the walls for contacts with others. We need more contacts sideways, with each other.
- This "Thinking", number 1 and 2?
- Yes, often bowed down in thought. The figures are thinking on themselves, maybe the want to liberate themselves from something. One automatically inclines one´s head when one is concentrated in thought. One is at war with one´s own self, as in Blake´s figures. This makes for solitude and brooding. The day you think you have everything you have nothing. I can´t live without work. I´m a work addict. Nenad, Why don´t you take a trip to Mallorca? I Would die after ten days down there. I´m just a bundle of nerves.
- You are from south Yugoslavia. In Nisch there´s a Byzantine background with icon painting and Greek sculpture. Have you been influenced by that?
- Yes, I have this background somewhere in me. Icon painting interest me, the stylized manner... Many of my people remind one of icons, almost like flying saints. The Jesus head makes on think of icons in the Slavic churches. Jesus on the cross is a wounded bird with its wings raised, open mouth, one last word before death.
- Your sculpture "Fellow Men". Do you like all your fellow men?
- I feel that the pretty bourgeois are my enemies. Many people go through life with only half their head, just a nose, one-eyed. Like Dante. My people are also in their inferno. I mean just exactly what I carve.
My " Protest" which has been reproduced in several countries, is a very general protest. The axis of the earth is perpendicular. The earth is stationary. The earth is good and free, but we who stand on it are not free.
- "Love with a violin"?
- I like music very much. I play the guitar a little. The whole figure becomes an instrument. Music creates a spiritual fellowship. I can´t live without music. Music helps me to inspiration. When I feel sad I often listen to classical music, Bach, Mozart, Verdi. But I also like Indian music from Paraguay.
Nenad is also a graphic artist, - and an author. In Yugoslavia he is known for his short stories, poems and essays, which were mostly published between 1952 and 1965. In Sweden he has published a volume of poetry, Swallows without nests (1976), and the novel Dagos (1979). In preparation are two prose works, Echo, and The Confessions of the Clochard.
Martin Allwood

Egna verk:

Laste bez gnezda : [pesme] = [Svalor utan bon] : [dikter] / [Umetnicka oprema korica i ilustracije u knjizi rad pisca]. - Borås : Immigrant-inst., 1976. - 112 s. : ill. - (Immigrant-institutet. Ser. B, Dikter, noveller, essäer ; 6) - ISBN 91-85242-09-8 -
Serbokroatisk text

Degos : roman. - Borås : Invandrarförl., 1979. - 141 s. - (Immigrant-institutet. Ser. B, Dikter, noveller, essäer ; 16) - ISBN 91-85242-29-2 -
Serbokroatisk text

Eho : roman. - Borås : Invandrarförl., 1981. - 158 s. - (Immigrant-institutet. Ser. B, Dikter, noveller, essäer ; 23) - ISBN 91-85242-52-7 -
Serbokroatisk text

Oda szivotu : poema. - Beograd : Socijalna misao, 1999. - 94 s. ill. - ISBN 86-82463-16-4

Igre : pesme za decu. - Beograd : Socijalna misao, 2000. - 69 s. : ill. - ISBN 86-82463-24-5

Bauke tygovanke i molitve : pesme. - Novi Sad : Orpheus, 2011. - 132 s. : ill. - ISBN 978-86-7954-090-4

Illustratör av:

I seek an island : poems / by Karl H. Bolay ; transl. from Swedish into English by Martin Allwood ; ill. by Nenad Andrejevic. - 1. ed. - Smithtown, N.Y. : Exposition P., cop. 1982. - 33 s. : ill. - ISBN 0-682-49784-3

Vår "vän" atomen : dikter, parabler, bilder mot krig och atomvapen / Karl H. Bolay diktade ; Nenad Andrejevic illustrerade. - Borås : Invandrarförl., 1983. - 53 s. : ill. - (Immigrant-institutet. Ser. B, Dikter, noveller, essäer ; 30) - ISBN 91-85242-68-3

Medförfattare till:

Ett öppet fönster : översikt över jugoslavisk poesi i Sverige / i urval av Jon Milos ; [Nenad Andrejevic ... har själva översatt sina dikter ...]. - Stockholm : Stehag : Symposion, 1990. - 47 s. : ill. - ISBN 91-7868-286-X

Medverkat i:

Invandrarrapport : invandrarnas debatt- och kulturtidskrift. - Borås : Immigrant-institutet, 1973-. - ISSN 0345-5505

 
UTSTÄLLNINGAR

Grupputställning:

1957 - Sarajevo
1958 - Milano
1974 - Göteborg, Galleri Aktuellt
1975 - Göteborg, Amnesty International
1976 - Göteborg, Konstmuséet
1977 - Göteborg, Röda salongen-77
1977 - Göteborg, Sprängkullen
1978 - Angered, Hjöllbogård
1978 - Göteborg, Forum Börsen
1978 - Borås, Immigrant-Institutet
1998 - Göteborg, Helsingborg, Malmö och Borås, Immigrant-Institutet

Separatutställning:

1960 - Nisch
1975 - Göteborg, Galleri Aktuellt
1975 - Göteborg, Länssparbanken
1976 - Mullsjö, Villa Solbacken
1977 - Norra Surte, Konstsalongen
1978 - Borås, Immigrant-Institutet

Nenad Andrejevic har utformat den plakett som delats ut som Immigrant-institutets pris under 1984-2000. Han har också utformat Immigrant-institutets första logo som använts under tiden 1975-1992.

Till html av Miguel Benito augusti 1998. Senast uppdaterad april 2012.