immi
Rasism och mänskliga rättigheter
Motion till riksdagen 2002/03:Sf243 av Nylander, Christer (fp) - Arbetet mot vardagsrasism

Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om vikten av ökat stöd till föreningslivets arbete mot vardagsrasism. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om ett speciellt kunskapscentrum mot rasism, antisemitism och främlingsfientlighet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om statens ansvar för finansiering av Exit Skånes verksamhet.
Motivering
Valet år 2002 innebar en förfärlig framgång för partier vars existensberättigande helt bygger på tanken att det är fel att människor av olika ursprung lever tillsammans. De främlingsfientliga partiernas framgång blev tydligast i kommunvalet. De samlar nu hela 70 mandat runt om i Sveriges kommuner. Men också i riksdagsvalet kunde dessa partier konstatera valframgångar.
Sverigedemokraterna är det största av de främlingsfientliga partierna i Sverige och sitter i kommunfullmäktige i flera kommuner. SD bildades 1988 av aktivister inom Bevara Sverige Svenskt, BSS, som i sin tur kom från traditionella nazistiska organisationer. En av Sverigedemokraternas partiledare rekryterades från nazistsekten Nordiska Rikspartiet. Två av Sverigedemokraternas vice ordföranden har gått vidare till Nationalsocialistisk front, NSF. Sverigedemokraterna försöker i dag polera sin fasad, men det är alltså helt klart att partiet är efterföljare till de svenska nazistpartierna under efterkrigstiden.
År 2001 bröt sig en grupp ur SD och bildade Nationaldemokraterna, en mer renodlat rasistisk grupp och som har flera öppna nazister som aktivister. Såväl Sverigedemokraterna som Nationaldemokraterna har nu representation i kommunala fullmäktigeförsamlingar.
Det demokratiska samhället måste möta främlingsfientligheten på flera plan. Integrationspolitiken måste läggas om i grunden så att människor som kommer till Sverige får större möjligheter att själva få ta ansvar för sitt liv. Språkutbildningen måste förbättras och förutsättningarna att snabbt få chansen att försörja sig själv måste förbättras.
Det är också viktigt att ta debatten med rasisterna. Deras argument och fördomar måste bemötas i öppen debatt om vi i Sverige skall kunna hindra det som sker i många andra länder - att främlingsfientliga partier får verkligt politiskt inflytande.
I grunden handlar det om värderingar. Det handlar om att se varje individ som en möjlighet - inte som en potentiell kostnad. Det handlar om att se att varje människa måste ha rätt att söka sig en bättre framtid och inte tvingas bli vid sin läst. Det handlar om att se att det är rätt att ge människor skydd när de söker sig undan krig, våld och förtryck. Det handlar om att varje människa har ett lika och okränkbart värde.
Brottslighet med rasistiska förtecken har ökat de senaste åren. Det kan handla om olaga hot, våld, trakasserier, förtal med mera. En undersökning utförd av Statistiska centralbyrån (Välfärdsbulletinen 1999:4) visar att nära hälften av dem som kom från Chile, Iran och Turkiet till Sverige på 1980-talet känner rädsla för att bli utsatta för våld eller hot på grund av etnicitet och/eller religiös uppfattning. Var femte man från Iran hade under det senaste året blivit utsatt för våld eller hot om våld och mellan sex och åtta procent av männen i övriga grupper har upplevt detsamma.
Rädslan för det främmande, som i sin värsta form klär sig i ren främlingsfientlighet och rasism, syns inte bara i brottsstatistiken. Det är i vardagen, till exempel i skolan, på arbetsplatsen eller i affären som de flesta människor med utländsk bakgrund möter kränkande uttalande om religion, hudfärg och etnisk bakgrund.
Det är också i vardagen som det huvudsakliga arbetet mot rasism och främlingsfientlighet måste ske. Idrottsföreningar, folkrörelser, fackföreningar, företagare, nätverk mot rasism och liknande bör få mer resurser till utbildning och opinionsarbete för ett öppet och tolerant Sverige.
Liberaler tror på ställningstaganden och aktioner utformade och genomförda underifrån och upp, med utgångspunkt i initiativ och handlingar som den enskilde invånaren och som små lokala grupper står för. De utgör kärnan i den mest effektiva strategin mot intolerans.
De flesta aktioner som kommer i gång enligt etablerade modeller följer starkt centraliserade och hierarkiska mönster. Först beslutas centralt att medel ska delas ut, sedan skapas en hel apparat av centrala och lokala byråkrater som sluter avtal och planerar och i sista led inbjuds invånarna att ta del av det som redan är beslutat och ofta också detaljplanerat.
De grupper som redan har direkta erfarenheter av diskriminering tilldelas automatiskt rollen av passiva åtgärdsobjekt, vilket fördjupar känslan av utanförskap och maktlöshet. Just dessa grupper borde tilldelas en viktigare roll i arbetet mot intolerans. Det är Folkpartiets uppfattning att de kan bidra till demokratins förnyelse om och när de har en chans att ta sig an sina egna problem och blir aktiva i samspelet med samhällets alla traditionella aktörer.
En decentralisering av antidiskrimineringspolitiken är nödvändig. Arenor för egen makt och generös finansiering av underifrån kommande initiativ och aktioner ger bättre resultat än kostsamma centraliserade och hierarkiskt anordnade satsningar.
Ett konkret exempel är föreningen Exit Skåne som aktivt stöder unga människor som försöker lämna nazistiska miljöer. Även anhöriga får råd och stöd. Vid sidan av detta finns en omfattande informations- och utbildningsverksamhet som främst inriktar sig på skolor, fritidsgårdar och enskilda föreningar. Exit Skåne har under det senaste åren arbetat under nedläggningshot beroende på oklarheter kring finansieringen. Det arbete Exit Skåne gör är en angelägenhet för hela det svenska samhället och inte bara för en enskild kommun eller region. Därför bör det huvudsakliga ansvaret för finansiering av Exit Skånes verksamhet åligga staten.
Okunskap är en viktig grogrund för främlingsfientlighet. Därför är saklig information och upplysning det viktigaste medlet i kampen mot rasismen.
Ett speciellt centrum för kunskapsspridning kring rasism, antisemitism och främlingsfientlighet bör inrättas. Ett sådant centrum skulle kunna stödja dem som vill arbeta för ett öppet och tolerant Sverige med fakta och argument. Centrets uppgift skall vara just inspiratörens och kunskapsförmedlarens. Arbetet och engagemanget måste finna sin kraft i vardagen hos enskilda människor och deras föreningar och nätverk.
Med anledning av att det i södra Sverige tycks finnas ett särskilt stort stöd för främlingsfientliga partier och rasistiska organisationer är det rimligt att ett centrum för kunskapsspridning kring rasism, antisemitism och främlingsfientlighet fysiskt placeras i Skåne.
Stockholm den 19 oktober 2002
Christer Nylander (fp) Tina Acketoft (fp) Ulf Nilsson (fp) Torkild Strandberg (fp) Marie Wahlgren (fp) Allan Widman (fp)


Till Immigrant-institutets hemsida

Till HTML av Miguel Benito, senast ändrat december 2002